- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
362

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

386 Lindroth: euu i nord. spr.

Som resultat af föregående undersökning anser jag mig
kunna anteckna:

Urnord. eggu (< euu) öfvergick till iggu.
Öfver-gången inträdde icke i de fall där u framför u förut
bortfallit.

Den vokal som i östnord. brutits till iu framför
ggu (liksom väl också framför ngu) är (såsom redan förut
af andra antagits) y, icke i. Det är ovisst, huruvida
brytningen sker före eller i och med bortfallet af uy
troligen dock det förra.

Exkurs om hioggum (osv.), bioggum (osv.) jämte en
anmärkning om det s. k. skärpningsproblemet.

En af dem som senast yttrat sig om dessa former, är
Olson Östgötalag. ljudl. 77. Där antages som grundform
för hioggu (dvs. för hiuggu, i det att io säkerligen med
rätta antages vara uppkommet genom inflytande från
sing.) ett *heuwun (med samma afljudsstadium som i sing.)
> *heuwun. Man får dock ingen förklaring öfver, hur O.
tänkt sig uppkomsten af detta uw, som uppenbarligen här
just måste vara resultatet af den s. k. skärpningen.
Skrif-ningen Vieuwun (och icke *hewwun) synes snarast tyda på
att O. tänkt sig skärpningen (åtminstone i detta fall)
innebära utvecklingen af ett glidljud ur diftongen eu (eu) i
ställning framför vokal. Men då i här ifrågavarande form
diftongen af ålder stått i denna ställning, så frågas, hvarför
icke som i så många andra fall (*kneua, *treua osv.)
diftongens senare komponent konsonantiseras (rättare: förblir
kon-sonantisk, som den i dessa former af ålder varit). Vi skulle
vänta ett *héuun. Härmed äro vi inne på själfva
skärpningsproblemet, hvarpå här icke är platsen att utförligare
ingå: min undersökning här har vidtagit, då skärpningen är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free