- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
373

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Till Ä. VGL-.s textkritik. 373

råkat utelämna orden pa a därför, att han såg det a, var
med föregående sats slutar, och trodde sig ha skrivit även
de nämnda orden.

Emellertid ligger en annan förklaring av stället kanske
ännu närmare till hands. Jag föreställer mig, att den text,
som förelegat en viss avskrivare — vår, eller om
korrum-peringen är äldre, en föregående — och som här bör
återställas, haft: Køpir mapær bol æru af køptir dkr ær skil pem
a han æ igh vitu num til ennær skipt.

Formen æ (urn. *aig > *æi$ > *æih, *eih :> fsv. æ, se
Kock: Sv. Ljudhist. I § 169 s. 133) finns ännu i BjR. Ly.
och med analogiskt tillkommet r i Smål. L. 17: 1 ær.
Sålunda tämligen sällan i litteraturen. Men den lär väl i älsta
fsv. tiden ha varit minst lika vanlig som den senare segrande
paralellformen a (c urno. aih). Härpå tyder bl. a. det
faktum, att æ-vokalen införts i andra former av verbet (ægha etc.).
Under alla förhållanden hindrar väl ingenting, att man kan
antaga denna form av vb. för en hdskr., äldre än den till
oss komna.

Formen igh (egh i rel. oakcentuerad stavelse, se Kock
o. a. a. I § 218 s. 174) *) är ej ovanlig i ä. fsv. Ex. ur
VGL. I äro K. 1 och Br. 2.

Dessa båda orden æ igh hava, menar jag, av vår eller
någon föregående avskrivare lästs som ett ord: #i#A(=icke).
Detta ords skrivning är mycket osäker i de hdskr. vi äga.
*varie scribitur" (Schlyter Gloss, se detta), æigh finns
exempelvis i I K. 14: 3, æig i II Præf. o. s. v. Det är allt
skäl att tro, att detta varit fallet även i äldre hdskr. Och
att det *æ igh, som jag förutsätter hava förelegat den
avskrivare, som missuppfattat orden, av honom (eller eventuellt någon
följande), då det fattades som æigh} skrivits eigh (eller eig,
som vår hdskr. råkar ha) anser jag i betraktande av den

*) Jfr även Flodström’s rec. av Schwartz-Noreens ed. av VGL. i T. f.
F. N. B. IV s. 63.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free