- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
375

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjelmqvist: yJcil dagher. 375

— icke hade någon forhœlgþ (vigilia) — med arbetshvila — å
närmast foregående eftermiddag

Angående härledningen af ykildagher hafva olika meningar
framställts.

Collin och Schlyter ha (se glossaret till Östgötalagen; jfr
Schlyters Ordbok), omnämnande Ihres formellt omöjliga förmodan,
att ykil skulle härledas af yrkia, ’operari’, och namnet ykildagher
syfta på, att man på en så benämnd dag hade rätt att arbeta efter
mässan2), sammanställt ykil med fsv. cnka3), enstaka, ensam, i
sv. dialekter ynka4), och for denna .härledning åberopat det i
Yästmannalagen (Kristno balkær XXVI anm. 40 hos Schlyter)
förekommande enstöpingsdagher ("enstöringsdag, dag, som står
ensam",) i samma betydelse *).

S. Bugge har (Nordisk Tidskrift for Filologi. Ny Kækké 3:
274) till Collins och Schlyters härledning, som han finner
skarpsinnig och träffande, fogat den anmärkningen, att ykil är identiskt

’) Se en forteckning på de högtidsdagar, som enl. Upsalamissalet
före-gingos af vigilia, hos Hildebrand, Sveriges medeltid 3: 778 f.; jfr om
motsvarande hälgdagar i den norska medeltidskyrkan Taranger, Den
angelsaksiske kirkes indflydelse paa den norske 860 ff. — Enl. norska lagar började
hälgen vid tretiden på e. m. före festdagen; se Norges gamle Love 1: 348,396.

2) Jfr Hildebrand. Sveriges medeltid 3: 840.

3) Äfven i nysv.: i talspråket (åtminstone i Småland) och någon gång
i litteraturen, se t. ex. Bergius, Inträdestal i Vetenskaps Akademien 6 (1758).

4) Enl. Rietz förekommer ynka för enka i Skåne, Halland och Blekinge.
Nyttjadt nyligen (såsom falsk arkaism?) af skåningen Lundegård: "En ynka
fisk kunde jag taga med noten." Drottning Filippa 101 (1907). — Hos Gustaf
II Adolf, Skrifter 185 (1617) påträffas ynkas förstadium inka ("incka
fägårdar"); jfr sinka för senka, inkom för enkom, se Kock, Svensk ljudhistoria
1: 179. — Äfven i äldre danska finnas enke och ynke (uttaladt ønké) såsom
adj.; se ex. på sistnämnda form hos Kalkar 1: 476 och i Videnskabernes
Selskabs Ordbog 8: 462 (jfr Molbechs Ordbog under enkelt). — Den
förmodan ligger nära, att svenskans inka ’enstaka’ blifvit ynka på grund af
inverkan från ynk ’jämmer’, ynka ’ömka’, ynklig ’ömklig’ o. s. v. Härför
synes i viss mån tala, att en ynka gång, det uttryck, där ynka — enka.
enstaka, oftast torde förekomma, till betydelsen ofta motsvarar "en enda
stackars gång" (det beklagande, som ynka ’en enda stackars’ stundom uttrycker,
har måhända bidragit till läpprundningen; jfr Jespersen, Fonetik 194 f.). Å
andra sidan synes det ock vara en möjlighet, att enka, ’enstaka’, först sedan
dess första vokal blifvit y och sammanfall med verbet ynka alltså ägt rum.
fått en biton af någonting ringa och ynkligt — men huru då förklara y-Qt r

— Enligt Videnskabernes Selskabs Ordbog, beror skrifningen y för ø i
danskans ynke = ’enkelt’ på inverkan från Ynk ’jämmer’, ynke ’ömka’.

») Enl. Dijkman, Kyrkie-Handlingar 69 f. (1703) skulle dot först från
ny svensk tid uppvisade lätt(e)hälgdag ha varit en gammal variant till
lagspråkets enstöpingsdagher och ykildagher. Han förklarar lätt(é)hälgdag —
där lätt väl betyder "mindre viktig" — på följande sätt: "Lätte- och
half-heliga äro de [mindre högtidsdagar] kallade för den orsak, at sedan fålcket
har förrättat sin tidegärd, fing o de uthan straff gå til sina lätte-syslor,
hwilket wij af mångahanda lag, contracter.. förbund, som på de dagar
in-gångne äre, kunna aftaga." Jfr Fries, Linné 2: 190, där såsom
"lätthögtidsdagar" anföras dagar som under medeltiden hade forhœlgþ. Själf har jag
hört lätthälgdag användas om dag under julen, som ej var predikodag (Västbo
i Småland).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free