Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 Wigforss: Anmälan.
mycket små områden. I föreliggande fall kan även anmärkas, att
något skiil icke finnes att statuera en skarpare skillnad mellan
exempelvis Västra Göinges oi och sydligare eller västligare ät, at
än mellan detta oi och Västra Göinges äu.
. För att fortsätta med skiljelinjerna i riktningen
nordvästsydost, så torde förf. ifråga om behandlingen av äldre p efter vokal
ha förbisett, att Södra Luggndemålet enligt Olséni har v t. ex.
täva ’tappa’ o. s. v. Gränsen för b: v bör sålunda icke gå nt till
havet något norr om Malmö. Det gör den icke häller utan
vänder några mil från kusten rätt norrut, så att hela den skånska
kuststräckan har former med v. Dessa fortsätta för övrigt utöver
skånska gränsen upp i Halland ända till Nissan. Kustbältet är av
olika bredd och på ett ställe tyckes det till och med vara
avbrutet, fastän ortnamnsformer med bevarat v c p ännu vittna om det
äldre uttalet.
Om jag så med anledning av forf:s uppgifter s. 44 meddelar,
att även i ’skånska’ dialekter a. v. s. på vissa stallen i Sydhalland
samt åtminstone i Bjäre härad i Skåne finnas former av "stjäla"
utan j t. er. ståla, stéla, stäjla, så återstår av mina
detaljanmärkningar endast en rörande ljudförbindelserna stj-, skj- och sk-. Då
förf. s. 52 omtalar deras övergång till sy-ljud i skånskan, anför
han i en not, att från olika håll uppgives ett uttal stj, "men",
tillägger han, "det er næppe det gamle mål". Varpå denna åsikt
kan stödja sig, meddelar förf. icke. Det är svårt att se varifrån
ett nyare uttal stj skulle kunna härröra. Jag kan icke se någon
annan möjlighet än att förf. tänkt på inflytande från skriftspråket.
Men då former som stjéla, stjärna, stjelke och t. o. m. stjdtje
förekomma just i de äldres språk i stora delar av området, är ett
sådant antagande ytterligt osannolikt. Ett avgörande motbevis
föreligger dessutom i de egendomliga formerna från V. Göinge:
skéla, skårna, sMke med övergången tj ;> k analog med den i
fløga c flytia, fége < fitiu o. s. v.
Det i samma not omnämnda uttalet skj- från Sydhalland har
icke av mig påträffats. Däremot ha som bekant målen mellan
Åtran och Lagan bevarat sk- framför palatal vokal t. ex. skåra,
skiva.
De långa gränslinjernas regelbundna riktning nord väs
t-syd-ost, väst-öst kan förf. (s. 59 f.) icke underlåta att i någon mån
sätta i samband med landets bebyggande. Han undrar om de icke
"er som svage bølgespor av den ström, der skyllede ind over
landet". Han påpekar nuru målgränserna på vissa håll torde vara
äldre än häraasgränserna, och att en begynnande differentiering
av dialekterna därför redan mycket tidigt bör ha gjort sig
gällande. För ett slättland utan naturliga skiljemurar har kanske
förf:s åsikt en hel del, som talar för sig, men då vi komma över
till Sydsverige med dess splittrande bärgåsar och mossar samt
förbindande vattenvägar, är aet säkrast att räkna med dem i främsta
AKKtY rö* noepick ni.of.ooi xxnr, xr föud xx.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
