- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
3

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 3
landet i det nuvarande), hade levis på penultima. Här upp-
fattas alltså darrand1 etc. hos äldre skalder såsom e n u tta ls-
form, framkallad av den äldre akcen tuer ingen.
Här må ock nämnas, att Hesselman i en i arbetet Up-
land 1907 införd uppsats med titeln ”Uppländskan som skrift-
språk” yttrar i förbigående s. 527 några ord om elision.
Efter att hava anfört nyssnämnda uttalande av Samuel Co-
lumbus säger Hesselman om elision hos skalderna av den av
honom s. k. Uppsala-skolan (Stiernhielm och hans efterföljare):
”Men ser man efter, skall man finna, att elision användes
just i många fall, där den har motsvarighet i uppsvenskt
talspråk, i hvars dialekter uteslutande af obetonade stafvelser
fått särskildt stor användning icke minst i bergslagsmålet”.
Därefter nämnes, att bärgslagsmålet brukar mång gångur
”många gånger”; uppländskan och dalskan liksom Columbus,
U. Hiärne, A. Wollimhaus och E. Wennæsius vars ”varse”,
samt att hvart ”hvarken” av äldre hvarte finnes hos Stiern-
hielm, Columbus och Hiärne. Hesselman inlåter sig ej på
spörsmålet, i hvilka ordkategorier eller under hvilka förhål-
landen vokalförlust inträtt.
Efter dessa allmänna anmärkningar övergår jag till en
mera detaljerad framställning av förlusten av vokal, särskilt
slutvokaler i 1600-talets poesi.
Den literatur, som jag för dessa undersökningar särskilt
granskat, är: Svenska Psalmboken av 1536 (i Klemmings
upplaga av 1862), Joh. Messenius dramer Disa och Signill,
Forssius Speculum vitæ humanæ (1620), Wivallius Dikter
(utg. av Schück i arbetet Lars Wivallius hans lif och dikt-
ning 1893), Stiernhielm Musæ suethizantes (1668) *), Luci-
dor Helicons Blomster (1688, dock ej Grafskrifter), Columbus
*) De i detta arbete ingående olika skrifterna förkortas på följande
sätt: Here. = Hercules; Fägne-S. = Fägne-Sång Öfwer . . . Christinæ . . . Fö-
delses-Dag; Jub.-S. = Jubel-Sång Til then ... Dag ... På hwilken... Christina
. .. fyller sitt Adertonde åhr; Cup. = Then fångne Cupido; FA. = Fredz-Afl;
PT. = Parnassus Triumphans ; ÄP. = Lycksalighetenes Ähre-Pracht.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free