- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
4

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Kock: 1600-talets verskonst.
Odæ sveticæ (1674). Emellertid är det ej. min avsikt att
behandla alla diskutabla ställen i dessa skrifter, utan jag
söker blott att väsentligen genom granskning av dessa arbe-
ten framställa huvudreglerna fór vokalförlusten hos 1600-
talets skalder.
Redan här vill jag emellertid anföra det huvudsakliga
resultat, hvartill man enligt min uppfattning kommer genom
en granskning av dåtida poetisk literatur.
1. I överensstämmelse med Tysklands och Danmarks
teoretici, medgav såsom nämnt även Andreas Arvidi (1651),
att en slutljudande infortis-vokal förlorades i flerstaviga ord
framför annan vokal, och (åtminstone) från och med Stiern-
hielm tillåta sig 1600-talets skalder ofta denna frihet. De
utesluta en slutvokal med infortis även framför ord börjande
med h -f vokal.
2. Dessutom förloras i stor utsträckning slutljudande
infortis-vokaler även framför konsonantiskt börjande ord icke
blott hos Stiernhielm och hans efterföljare, utan även under
1600-talets fyra första decennier under dessa förhållanden:
a) om ordet i satssammanhanget var relativt oakcentue-
rat (fick levissimus), t. ex. possess, pron. såsom din’ i st. f.
dine, hjälpverb såsom kund’ i st. f. kunde. Dylika former
användes även i det dåtida (dialektiskt färgade) samtalsspråket.
b) i ultima av trestaviga ord med under fornsvensk tid
levissimus på denna stavelse, t. ex. leffvand’ i st. f. leffvande.
I vissa bygdemål hade till följe av denna akcentuering ul-
tima-vokalen iörlorats, eller åtminstone kunde den i vissa
bygdemål förloras, och även i det dåtida samtalsspråket torde
dylika former hava åtminstone i någon mån använts.
3. Ytterligare förloras även midljudande vokal, om ock
i mindre utsträckning än slutljudande, under de två nyss
(under 2, a och b) angivna förhållandena, t. ex. i thers i
st. f. therasj aldels i st. f. aldeles.
Som bekant framställer redan Ronsard i sin Abrégé de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free