Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Kock: 1600-talets verskonst.
0 Herre Christ, lät migh tin Pijn’ och Dödh
Betänkia rätt, i thenn’ älend och nödh.
Doch bör man weeta, at inge Monosyllaba, eller och the Ord som
affthem komne äre, stympas medh någhon Apostropho, såsom thesse:
Lee, spee. . . bijståå etc. Vthan Synalcephe eller Apostrophus
gäller allenast vthi flerestafwelige Stamm-Ord, och slutas mäst för-
medelst Apostropho vth thesse twenne Vocales a och e: Men om
the andre är vthi Swenske Poeterijt ingen noga Räkning: Och
må man wäl vndertijden medh Vocalium a och e vthslutning hafwa
fördragh, ehuruwäl the föliande Orden begynnas aff Vocalibus, doch
måste man achta at thet icke föroffta skeer: vthan heller bör man
så laga, at Orden sammanfogas i then Ordning, at then effterste
Vocalis vti något Ord, icke lijder sådant meen aff then fölliande
främste Vocali vthi thet andra Ordet. Så bör icke heller Apostro-
phus alt för offta brukas vthi någon Verss, medh mindre någon
tacknemligh eller och wederstyggeligh och hård Saak bör förmälas
vthi Heroiske Dickter.” Och han tillägger: ”Nec Vocalis a con-
sonante excepta elidi debet, quemadmodum id concedit Rhythmo-
logia prisca.”
Arvidi, som vid uppställandet av dessa regler till god
del följer Corvinus, menar alltså, att slutljudande -e och -a
i stavelser med infortis i fierstaviga ord böra hälst (men
måste dock icke nödvändigt) uteslutas, när följande ord bör-
jar med vokal. Apokoperingen bör dock ej allt för ofta an-
vändas i en och samma vers. Denna lilla anmärkning om
Arvidis mening torde vara på sin plats, då hans ord synas
hava blivit i någon mån mindre riktigt uppfattade av Le-
vertin i Samlaren 1894 s. 94 *).
Blott helt kort och utan att uppställa några regler ut-
talar sig Samuel Columbus om vokalförlust i vers i sin 1678
skrivna Ordeskötsel. S. 53 heter det nämligen: ”Jag will
säija med ett ord, at wij wäl ha mackt til at utlyckia en
vocal som Grekerne i wers, när wij sij, at wersmåttet så
fordrar, ok åter inte utlyckian, när wers’n fordrar, at wij
inte utlyckian. Wille nu någon wara så accurat ok så grann-
1) Så vitt jag förstår, har Levertin inlagt en mindre riktig mening i
Arvidis uttryck hafwa fördragh, och man behöver ej häller med Levertin
anse, att Arvidi oriktigt översatt Corvinus’ gratiosa (i uttrycket res gra-
tiosa) med tacknemligh. Ordet tacknemligh kunde ju i det äldre språket be-
tyda ”
jucundus” etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
