- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
9

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 9
räknad, at han wille fly concursum vocalium så ok conso-
nantium i svenskan, så at i Hexametriske verser aldrig
hvarken twå Lydingar (dvs. vokaler) råkades utan utlyck-
ning eij heller twå Consonanter utan position el. stafwelsens
långgörande, blefwe wärcket så mycket fullkomligare. Men
täd synes för stoort arbete, ok dess fägring inte swarar emoot
swårheten.” Ungefär samma tanke uttalas i den av Elieser
Poppelman utgivna Brevis introductio ad poesin svecanam
(1736), hvilken utgör ett parti av P. Lagerlöfs föreläsningar.
Här heter det nämligen s. 15: ”The Græker och Swenske
äro ther uti like, at de icke tillåta Ectlipsin eller at utsluta
bokstafwen M. ei heller giöra the någon Elision uti con-
cursu vocalium om versen elljest flyter utan något stötande.”
Naturligt är att en man sådan som Anders Nicander,
hvilken hyllade den förunderliga uppfattningen, att svensk
vers borde skrivas med iakttagande av de latinska positions-
reglerna, även ansåg, att i vers två vokaler ej borde få sam-
manstöta. Denna orimliga fordran framställer han i sina
1737 tryckta Oförgripelige anmärkningar öfwer swenska
skaldekonsten s. 7 och s. 28. Dessutom heter det s. 16
(Reg. 3): ”Latinernes Synæresis, Metathesis, Antithesis, Apo-
cope, Syncope med flere sätt äro ock i swenskan tillåtelige ...
Dock måste man härwid ackta, at hwarken Versen der ige-
nom stöter eller ordet alt för mycket stympas.” Också i Ni-
canders meningsfrände Palmfelts ”Någre oförgriplige Reglor
som til then Swenska Skalde-Konsten . . . synes mäst vara
Nödige”, intagna i hans skrift P. Yirgilii Maronis Ecloger
eller Herdeqväden, Öfwersatte på Swensk Yers (1740) finner
man en liknande regel: ”När twenne Yocaler uti särskilta
ord stöta på hwarandra, blir then förra af then följande ge-
nom Synaloephe eller elision upsluken” (s. 55)*).
*) Såsom en kuriositet må nämnas, att Palmfelt t. o. m. rekommen-
derar att i svensk vers apokopera vokal-f-w i ordslut framför ett vokaliskt
"börjande ord, t. ex. i Låt(om) oss. . . (s. 61). Han kunde naturligtvis lik-
som vi använda dels singularis låt (oss), dels pluralis låtom (oss).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free