- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
14

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 Köck: 1600-talets verskonst.
apokoperingar, som hade stöd i det dåtida samtalsspråket,
men ej tilltalades av att använda en konst-regel, som väsent-
ligen stod i strid med det verkliga språket. Detta var där-
emot en betänklighet, som den teoretiserande Stiernhielm icke
besvärades av.
Ej häller i Samuel Columbus Odæ svethicæ forekommer
i fråga varande apokopering i nämnvärd utsträckning. Dock
finner man där exempel sådana som dessa:
Ogrijpligt grijpa ’ti en Hjern3 af ett Quarteer G s. 1
Den minst’ af alla Werlds-fåfängligheter
Haar iag uthwaldt F 3 s. 1
Dens Blod som du haar öfwergifwit,
Är i sitt lijf fast wärr} än död D 2 s. 1
Bland de ovan anförda exemplen på apokopering är
intet av den art, att det är nödvändigt att uppfatta det så-
som exempel på apokopering av slutljudande -o. Emellertid
finnes ett eller annat bland de uppräknade exemplen, som
kan så uppfattas. Så vore det tänkbart att förstå det
från Lucidor upptagna ”Som bruks aff Kwinrí ok Man” på
så sätt, att det är ett -o i den gamla oblika kasus kwinno,
som apokoperats, och ej det från nominativen inträngda -a
i kwinna. Anledningen till att jämförelsevis blott få säkra
exempel på apokopering av -o finnas, är naturligtvis den,
att -o var en vida mindre vanlig slutvokal än vare sig -a
eller -e. Detta är säkerligen även orsaken till att Arvidi
vid framställningen av apokoperingsregeln visserligen näm-
ner -a och -e, men däremot icke uttryckligen -o.
Att emellertid också slutvokalen -o kan apokoperas fram-
för vokal, visa verserna:
Ther har ApolV och Musæ ingen gång
Stiernhielm PT. E 2 s. 1.
Picaro Picara, samt Pippa di Pietr’ Aretino
Dens. Here. 146
Yisserligen var i sammanställningen Pietro Aretino det första
namnet relativt oakcentuerat, men det är väl ovisst, om denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free