- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
15

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 15
omständighet spelat någon roll vid apokoperingen, efter som
namnet Pietro Aretino knappast kan hava varit allmänt
känt i Sverge. Dock bör nämnas, att italienskan jämte nam-
net Pie(t)ro även använder den enstaviga formen Pier.
Här kan ock erinras om verser sådana som
Byssor och Swärd är’ här intet i bruk, för Slanger och Mörser
Here. 204
Wijsdoms Fader och Moder är’ Arbet, och Lärdom
Here. 420,
där emellertid vokal-apokoperingen kan bero på att åro är
ett i satsen relativt oakcentuerat ord; fór övrigt användes i
äldre nysvenskan jämte åro även åre.
Slutvokalen -u är ändå mycket ovanligare än -o och
förekommer (utom i det ofta relativt oakcentuerade hur[u§
blott i några få enstaka ord: stughu etc. Det är därför na-
turligt, att jag icke funnit exempel på apokope i ord av ty-
pen stughu.
Då så väl Opitz som de danska metrikerna Corvinus
och Paulsen förbjuda apokopering av -e i nomina propria
{Helene etc.), men Andreas Arvidi ej vidrör detta spörsmål,
har det sitt intresse beakta, att man i 1600-talets svenska
poesi kan finna exempel på apokopering av slutvokal i no-
mina propria. Hit höra de nyss från Stiernhielm anförda
ApolV och Musce och PietP Aretino, och här må dessutom
nämnas t. ex.
Schäfer Amandus, kysk’ A m a ra n th Eromena, Chariclia
Here. 139
Ey fått pä slijkt sätt, måst B ellon’ ey honom mista
B ellon’ åt hwilken han förr war så såt ok kiär
Lucidor G 2 s. 2
Man frågar sig emellertid, huruvida regeln om vokal-
apokopering framför vokal och framför h + vokal hade något
stöd i det dåtida uttalet av svenskan. Härpå kan väl sva-
ras, att man naturligtvis vid hastigt tempo kunde hava en
tendens att vid sammanträffande av två lika vokaler (som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free