- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
17

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 17
Eer Stockholm giort emot, I wor ju älsk ok ährat
Oo 3 s. 1
Från Stiernhielm må nämnas t. ex. ”prydlige /o m ’ och
figurer* (Here. 425).
Under dessa förhållanden kunna uttryck sådana som
wittr’ och snälle Män (Stiernhielm), skämtJ och leka (Luci-
dor) fattas såsom suppleringsförkortningar, och de äro yäl
delvis att så uppfatta, dvs. att den omständigheten, att infi-
nitiven skämt(a) efterföljdes av infinitiven (och) leka, bidrog
till uteslutandet av -a i skämt(a).
Yi övergå till sådana vokal-apokoperingar, som anträffas
icke blott framför vokal och h + vokal, utan även framför
konsonant. Dessutom är det av särskilt intresse, att dessa
vokal-apokoperingar, till hvilka vi nu vända oss, möta även
i sådana skrifter, där man ej anträffar de förut omtalade
apokoperingarna.
Först behandlar jag apokope i ord, som i satsen voro
relativ t oakcentuerade (hade infortis). De ordklasser,
som särskilt tillhöra denna kategori, äro pronomina, hjälp-
verb, sammanställningar av verb och efterföljande partikel
(av typen ställa frå m \ vissa partiklar; härtill komma även
några färre ord av andra ordklasser.
Här man i våra dagar säger t. ex. mina vänner, så
ligger huvudakcenten (fortis) på vänner, och pronomenet mina
är relativt oakcentuerat (har infortis). Ett dylikt förhållande
i äldre samtalsspråket vållade, att slutvokalen i mina (mine)
i uttryck sådana som mina {mine) wänner kunde i åtskilliga
trakter förloras. Sedan emellertid mina {mine) på detta sätt
förkortats till min i relativt oakcentuerad ställning, började
den förkortade formen (min) att på analogisk väg stundom
användas även, när ordet var fullt akcentuerat. Av denna
vokal-förlust i samtalsspråket begagnade sig äldre dagars
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXV, NT FÖLJD XXI. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free