- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
33

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 33
illa (’bannas’) 14, 34 — löp i kapp 14, 41 — märk-åt 50,
6 — släpp1
in 66, 6—7 — ställ-an en bygning 58, 6 —
taaV åt (’klandra’) 5, 21 — trill om (’gyrari’) 15, 26 —
wind-oppji (’hissa upp’) 41, 24 — wänd1 om 55, 3 i st. f.
betala igen, drifwa ut etc. Han använder även bruk-munn
14, 34, ”bruk munn på en” ib. (i överensstämmelse med vårt
nu gängse bruka mún med bruka relativt oakcentuerat) och
\ees t’ Upsala” 11, 3 (jmf. att resa i dylika uttryck kan
sakna fortis). Härmed är att sammanställa, att i Västman-
landsmålet infinitiven ofta förlorar -a vid något hastigare
tal, då den icke slutar en sats (ska tal1
om dä, ja ska börfpå
mä etc. Leffler i Sv. fornminnesför.s tidskrift II, 54), och
att man i Upplandsmålet (Fasterna) har apokopering i sam-
manställningar av typen led[a\ bórt etc. (Tiselius i Sv. lm.
X V III nr 5 s. 141) *).
Även från sen fornsvensk tid kan man finna enstaka
exempel på vokalförlust i likartad ställning. Så läser man
i Didrik søcth op eldh 254, 29, ræcth han vt 282, 16 i st.
f. søcthe . . ., rœcthe. I samma skrift anträffar man apokope
i bodh ’både’ 293, 8.
Såsom exempel på partiklar med apokoperad slutvokal
från Ordeskötseln må nämnas ell ’eller’ (cella) 43, 27; int
ur wägen 11, 21, int’ allstans 11, 27 m. fl. ställen. Vo-
kalförlusten i heel i uttrycket ”heel staa’n gick u t . . .” 14,
37 överensstämmer med den akcentuering hela stån, som
ännu kan förekomma; jmf. även ovan s. 26 om hel i 1600-
J) Columbus skriver som wij taV om 11, 25 och "Här wil iag taaV om
skrijfwe-rättelsen” 49, 29—30, ehuru vi i det sammanhang, där uttrycken
förekomma, skulle akcentuera tåla om (ej tala óm). Detta kan bero därpå,
att, sedan tala óm blivit till taV óm, den kortare formen tal kunde brukas
även i andra ställningar. Jmf. härmed ”Elljest såij wi . . .” 63, 33; den kor-
tare formen såij ’säga’, som alltjämt såsom infinitiv brukas i syd-Sverge,
har väl utgått från sammanställningar sådana som såij{a) till etc. Att göra
i satssammanhanget ofta får infortis, har framhållits s. 32. Härpå beror väl
den förkortade formen gör ’göra’ 28, 14.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXV, NT F Ö U D X XI. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free