- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
43

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 43
av torpare, hade samma akcentuering (fortis på första, levis-
simus på andra och levis på tredje stavelsen) som mästaren,
hvilket var bestämd form så väl till mastar som till mästare,
så kunde till torparen den obestämda formen torpar nybildas.
Den här ovan påvisade, i det ä. nsv. poetiska språket
mötande vokalförlusten i trestaviga ord av typerna skapar[e]y
ädlar[e\ tiockasi[e]y gilianå[e\ samt i ofta i satssammanhanget
relativt oakcentuerade ord såsom possess, pron. tJiin(e), pres.
konj. war(e) etc. har fullständig motsvarighet i fornjutskan.
I Ark. nf. I, 66 ff. har jag nämligen havt tillfälle visa, att
även i fornjutskan ändelse-vokalen förloras i alldeles likar-
tade ord, alltså i trestaviga ord av typerna morthœr[œ\ etc.,
komparat. rikær[æ\ etc., superlat. sannœsi[œ] etc., partie.
hœriœnd[œ\ etc., vidare i relativt oakcentuerade ord såsom
thin[æ]y pres. konj. wœr[œ] etc. Anledningen till vokalför-
lusten är i ä. nysvenskan och i fornjutskan densamma —
akcentueringen.
Här bör något tilläggas om ytterligare två ordkatego-
rier, i hvilka man i 1600-talets poesi ofta finner apokopering,
nämligen om preteriti-former av typen ropad\ ropa och ro-
pade samt om adjektiver med verklig eller skenbar förlust
av slutljudande vokal.
Om den förra ordgruppen kan jag uttala mig helt kort,
då det är allbekant, att den i nysvenskt samtalsspråk van-
liga preteritiformen ropa även användes av 1600-talets skal-
der. Åtskilliga exempel på preterita sådana som swara,
skåda etc. anföras t. ex. av mig i Sv. landsm. XV nr 5 s.
20 från Lucidor. Även preteriti-former av typen ropad7
förekomma hos Lucidor och andra skalder. Det är givet,
att i sådana trakter, där skapare etc. med levis på penul-
tima ljudlagsenligt blev till skapar etc., också ropade etc.
ljudlagsenligt blev till ropad (jmf. Beckman i Sv. landsm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free