- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
51

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 51
fordom hade levis på penultima (Kock i Sv. landsm. X I nr
8 s. 9 ff.). Vid den fullständiga vokalförlusten i widrig\a\
etc. har reduktionen gått blott ett steg längre.
Över huvud äro i äldre nysvensk poesi former utan
ändelsevokal rätt brukliga i adjektiv på -ig och -lig. Till
de redan anförda exemplen lägger jag dessa.
Redan i 1536 års psalmbok finner man exempelvis:
hans slcadélig act s. 28, 7
Helige barmhertig frelsare s. 47, 23; s. 48, 7; s. 48, 18
gudz ord then erlig spijs s. 87, 10
sade then alsmectig gud s. 93, 8
Från Wivallius må här tilläggas blott:
Jagh klagar migh för alle ståndt,
för fattigh och för ryka s. 85 vers 9
för åtskillig tanckar många s. 63 vers 3
Sedan genom den ovan framhållna akcentueringen än-
delsevokalen ljudlagsenligt förlorats i adjektiv av typen
widrig(e) etc., spred sig på analogisk väg den ändelse-lösa
formen till vissa andra adjektiv på -ig, -lig, hvilka icke ljud-
lagsenligt skulle förlora slutvokalen. Emellertid kan natur-
ligtvis frånvaron av ändelsevokal också i adjektiv på -ig, -lig
stundom bero på att adjektiven under vissa förhållanden
kunde vara oböjda, och dessutom kan även tyskt (och danskt)
inflytande delvis hava gjort sig gällande; i äldre tyska apo-
koperades ofta adjektivens böjningsändelser, särskilt i ord på
-ig (jmf. även ovan s. 45).
Till de redan anförda faktorerna, som vållade, att ad-
jektiv kunde i ä. nysvenskan sakna ändelse, kommer natur-
ligtvis även, att man vid den tiden ännu kunde (men ej
måste) använda fornspråkets oböjda form i neutrum pluralis,
t. ex.
–––––––––––––-sin Kiärstas len Silkis Hår
Som öfwer all skön Skien ok guula Gullet går, Lucidor A s. 2
Då nu vidare analogi-inflytandet ofta spelade med, är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free