- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
55

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 55
bland Swänskas Skaar (: war) Wivallius s. 107
Inghen, herr, haar tith ordh och taall ib. s. 92
Med hwad tig mer till ähr’ kund7 wara Wivallius s. 75 str. B
A tt vtrota Lutheri lähr} (: har) ib. s. 76 str. 11
När then, som war wår Oron, wårt Hufwud, Stöd och Staf
Stiernhielm Jub.-S. D 4 s. 2
aif kiärlekz flam och ynkelig smärta Wivallius s. 80 str. 8
Det i den dåtida poesien mötande Hialt (t. ex. Messenius s.
71), Krijgzhielt (det senare t. ex. hos Wivallius s. 56 str. 12)
är tydligen att sammanställa med nht. helt.
Adverb på -lig sådana som temlig, kortlig, rättlig, näp-
lig, wisserlig etc. äro mycket vanliga i 1600-talets poesi,
men de äro naturligtvis ej förkortade av temliga etc., utan
äro lånade från tyskan eller bildade efter tyska mönster (jmf.
ty. ziemlich, kürzlich etc.).
I ett par önskeformler (i pres. konj. och imperat.) sak-
nas ändelse-vokalen i strid med det vanliga eller vanligaste
språkbruket:
Gudh tigh bewar, frisk och sund spaar Wivallius s. 57 str. 14
––––––––––––bewar mäj Gud ther frå Lucidor B s. 2
Tigh nu förbarm, tagh migh i arm Wivallius s. 56 str. 13
Tu migh hughswal, ende Corail ib. s. 55 str. 1
Han täl min brott, så nådh migh Gudh Forssius SV. B 2 s. 1
Med bewar\e\ är att jämföra det alltjämt brukliga Gu(d) bevar1
§
av bevare oss. Yid vokalförlusten i bevar1
s har den omstän-
digheten väl spelat en roll, att bevare har enstavighetsakcen-
tuering och alltså levissimus (ej den starkare akcenten levis)
på ultima. Detta var ock fallet med förbårma, hughsvåla.
Emellertid förekomma de förkortade formerna bewar, för-
barm, hughswal såsom rimord, och detta har möjligen för-
anlett (godtycklig) apokopering. Det från Forssius anförda
nådh[e\ är möjligen att sammanställa med det ännu använda
Gu(d) nåy
s av Gud nåde oss. Ehuru nå’s nu i detta uttryck
har fortis, är det tänkbart, att konjunktiven nåde i det äldre
språket i vissa satsställningar erhöll infortis. Möjligt är det
kanske också, att i äldre språket Gu(d) nåde (o)ss kunde få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free