- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
63

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I
Kock: 1600-talets verskonst. 63
Døbr, holdr, skinnr: qvalibus monstris sanè numéro plurimis, plu-
rimi hodie Rhythmos suos sæpè déformant".
Denna, såsom av Corvinus’ ord framgår, av de danska
skalderna icke åtlydda varning återgiver Arvidi i sin Manu-
ductio s. 117 f. på så sätt, att han säger: ”man bör wachta
sigh fór en olijdeligh Syn[c]ope, så at man icke vthsluter the
Bookstäfwer ifrån Orden, hwilka icke kunna mistas, med
mindre Orden ther igenom bekomma een olämpeligh och swår
Pronunciation . . . såsom: Ellr för eller, efftr för effter, kommr
för kommer”. Såsom av exemplen synes framgå, tänkte Cor-
vinus och Arvidi väsentligen eller blott på elision i ord på
-er, men de av dem anförda exemplen äro dels sådana, som
i fornspråket voro enstaviga (isl. kømr ’kommer’ etc.), dels
sådana, som i fornspråket voro tvåstaviga (flerstaviga) (isl.
eptir fsv. æptir etc.).
Då som bekant ord av typen segl, watn, myrkr voro
enstaviga i det äldre fornspråket (och i isländskan), så frågar
man sig, om möjligen användningen av dylika ord såsom en-
staviga hos 1600-talets svenska skalder möjligen samman-
hängde med ett ännu vid den tiden användbart prosa-uttal.
I fornsvenskan skrivas nästan alltid ord sådana som
myrkr med vokaltecken framför -r (myrker, myrkir etc.), och
orden voro därför utan tvivel tvåstaviga, när de stodo i pausa.
När däremot i substantivens bestämda form ett vokaliskt
börjande enklitiskt ord (element) följer efter, har man i fsv.
alltjämt myrkrit och ännu mörkret etc., uttalade tvåstavigt.
På likartat sätt anträffas någon gång fsv. former sådana
som Undran ’binder han’ (ÖGL. 1 gång).
Ord av typerna segl, vatn hava delvis utvecklats på an-
nat sätt. I fornsvenskan skrivas de merendels (men ej all-
tid) utan vokaltecken framför slutkonsonanten. Yidare harr
i alla händelser i vissa fsv. dialekter, den regeln tillämpats,
att ord på 4 blivit tvåstaviga, när framför 4 går en tonande
konsonant, men förblivit enstaviga, när framför l går en ton-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free