- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
65

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: 1600-talets verskonst. 65
Hof i hans (handskrivna) Den Swänska Skaldekonsten (1777),
där det heter om de ”efter et allmänt uttal tvåstafwiga” wat-
ten, wapen, töcken, lösen: ”när i werser på dem följa ord,
som begynnas med en sjelflyding; kunna de hopdragas och
göras enstafwiga; såsom: watn år, ivapn af, tekn at, hwilket
annars icke låter sig göra, utan at stöta öronen”.
Att man på 1600-talet kunnat dialektiskt uttala sågr
etc. (jmf. Stiernhielms ”Säg som annar sågr; så . . .”) ensta-
vigt i pausa eller före konsonant, förefaller mycket osanno-
likt, och så väl Arvidi som Corvinus protesterar ju mot poe-
ternas bruk av dylika ord såsom enstaviga. Däremot är det
väl icke omöjligt, att i stående fraser ord på -r framför
vokal fortfarande kunde uttalas enstaviga (jmf. Stiernhielms
”Ett Mörkr och Moln. ..”). Härmed är i så fall att sam-
manställa fsv. myrkrit : myrker, bindran : binder etc. samt ett
yttrande av Hof a. st.: "ElVr torde man dock [i poesi] i nöd-
fall kunna bruka, då en sjelflyding följer” *).
Måhända skulle en noggrann statistisk granskning av
1600-talets poesi i detta avseende kunna visa, att det är
företrädesvis framför vokal, som ord sådana som myrkr, sågr,
segl och kanske även ord av typen rådd, watn brukas en-
staviga.
I detta sammanhang är det på sin plats framhålla, att
man hos Lucidor ofta finner synkope av e i verbens andra
pers. pl. (fåst[e]n etc.), men att denna synkope (åtminstone
från och med Oo 2 s. 2) mycket oftare förekommer, när
denna verbal-form efterföljes av ett vokaliskt börjande ord
(fåst[e]n eij etc.), än när den efterföljes av ett ord, som bör-
jar på konsonant, t. ex.
*) Då ordet eller som bekant i satsén är relativt oakcentuerat, har väl
denna omständighet bidragit till Hofs liberalitet vid bruket av särskilt
detta ord såsom enstavigt i vers. Samma faktor är säkerligen orsaken till
att ordet ællr i Upplandslagen ofta skrives utan e framför r i motsats till
flertalet ord på -r. Såsom relativt oakcentuerat bibehöll det länge sin en-
stavighet.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXV, NT FÖLJD XXI. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free