- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
66

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 Kock: 1600-talets verskonst.
Hwi sitfn I sä ok måwen? C s. 1
Men I som willen Nyttan haa
Af hwad i läsen här å Ra
Bokn inte fåfängt uthwägs-Swaar Pp 2 s. 1
Förn I gå sta betänkn Eer wäl Pp 3 s. 1
Förhastn Eer ey: ty det är wist,
Den sig mäst hastar, kommer sist Pp 4 s. 1
Lystn om han haer till eder Lust,
Om eij, så lefn förutan Pust Qq s. 2
I fahrn för hårt i detta Fall,
Et slijkt förslag giör Älskog all Qq 2 s. 2
Säijn intet, effter jag nog klook Qq 4 s. 1
Ty hörn I märka detta feel Rr 2 s. 1
Tänkn at det är så med en Mö
Som när Kastanier steks på Glö Rr 2 s. 2
Så räckn eij åt en hiern-löös Hand,
Och fästn eij med en Gloop eert Band Rr 3 s. 1
Hit höra även verbalformer med n eller nn framför det
synkoperade e såsom
Hwad? meen I (’menen I’) at et gekkot flaas Qq 4 s. 2
Så Jcunn I trygg och säker gå Pp 4 s. 1
Elss brenn I Tungan, ropen Weh Qq 4 s. 1
Yissa av dessa former äro ofta i satsen relativt oakcen-
tuerade. Emellertid har man nog ej skäl betvivla, att i då-
tidens lediga samtalsspråk verbalformer även med fortis av
typen sitten I etc. kunde så reduceras, att de blevo till siitnn
I (med vokaliskt + konsonantiskt n och) med mellanstavelsen
till god del reducerad och vid hastigt tempo t. o. m. till
tvåstaviga sittni etc. Sedan man i dylika ställningar fått
sittn etc., tillät man sig att använda dylika former även
framför konsonantiskt börjande ord.
En förutsättning för den här påvisade utvecklingen från
sitten I till sittnn 1 och sittni, är, att man redan på 1600-
talet använde den inkorporerande akcentuering, som man i
våra dagar brukar i sammanställningar av typen sitten I.
I det nuvarande språket uttalas nämligen dylika förbindelser
(sitten-I) med fortis på första, levissimus på andra och levis
på tredje stavelsen (jmf. Kock Svensk akcent I, 69, Alt- u.
nschw. accentuierung 267 f.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free