Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Kock: 1600-talets verskonst.
Såsom. en motsats till den. i denna uppsats egentligen
diskuterade frågan om ordförkortning i 1600-talets poesi må
från Lucidor ett par exempel anföras på att ord på -rn av
typen barn blivit tvåstaviga:
Wälsigna theras Huus, mäd Baren (’barn’) ok mäd Bröd
H 3 s. 1
En Biören (’björn’), Lob ok Warg I s. 2
––––––––––––En ädell Ören kan
Ey kläkka’ tur sitt Ägg, en reddan Dufwa: Han X 3 s. 2
Denna användning av baren etc. såsom tvåstaviga ord har-
monierar (jmf. Hesselman i Språk och Stil 1907 s. 234 f.
och den där anförda literaturen) därmed, att dylika ord
(barfân) alltjämt kunna hava sonantiskt n i vissa bygder av
Uppland och Gestrikland, och att ord av denna typ anträffas
skrivna baren etc. också i andra äldre skrifter fargade av
Stockholms-språk.
När man åter hos Stiernhielm anträffar ”du förmätene
Sälle” (Cup. A 4 s. 2), så är det väl mera tvivelaktigt, om
detta varit en vanlig (ej blott individuell) uttalsform 1).
*) Till denna uppsats, som grundat sig på.undersökningen av akcent-
förhållanden, må. såsom en not fogas en anmärkning om spörsmålet "är Ver-
ners lag riktigt förklarad?", en fråga, som blivit diskuterad men, så vitt jag
vet, ej på tillfredsställande satt löst.
Som bekant antog Verner, att motsatsen broþar :fadar berodde därpå,
att vid stavelse-delningen och akoentueringen *faþ-ár, p blev till ct. Sta-
velsedelningen *fap~år är dock oantaglig, emedan en intervokalisk konsonant
obetingat har tendens att föras till andra vokalen, när denna har fortis
(jmf. sv. in alles > i-nalles etc.).
Jag uppfattar saken sålunda. När fortis flyttas från andra till första
stavelsen t. ex. i svenskan, bibehåller andra stavelsen semifortis (såsom minne
av den äldre fortis), t. ex. sabbat > sâbbàt etc. Vid akcentflyttningen i
fa þ á r var förhållandet detsamma: f a p á r > fáþár. Då nu fáþár hade star-
kare akcent på ultima än brópar, och då som bekant en konsonant desto
lättare vid stavelsedelning överföres till en följande vokal, ju starkare denna
är akcentuerad, så avdelade man bróþ-ar men fá-þár. Nu genomföres den
Vernerska lagen, att p etc. i re la tiv t oakcentuerad stavelse blev till ct etc.,
och därigenom blev få-Pår till få-äår (fadar), under det att det till en
forti s-stavelse hörande P i bråP-ar kvarstod. Jag hoppas återkomma till
denna fråga.
Lund. Axel Kook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
