- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
158

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158 Brieskorn: Isl. handskriftsstudier.
fårm, som han äj kunde riktigt idäntifiera. I ock för sig är
ju dätta ingen orimlighet, ur paleografisk synpunkt. Men
ur fonolågisk synpunkt uppstår svårighet. Om æ är miss-
uppfattning av måste i en hel del fall (se åvan) Agrips
original haft ce = é. Dänna handskrift skulle således repre-
senterat ett uttal, där é redan övergått till é. Originalet
behöver naturligen icke ha varit avsevärt äldre än Agrip
självt, men i alla fall kåmmer övergången å > é att — vis-
serligen dialektiskt — bli så tidig som omkr. 1200. En-
staka äksämpel finnas annorstädes från samma tid, t. äks.
sete = sétey f. = sötma Ph. I. Men när icke äksämpel i större
mängd kunna anföras, torde man böra anse det för vågat att
redan nu anta en allmän övergång ô > á. (Dässutom är ju
dänna övergång en islänsk judlag. Man måste därför i så-
dant fall anta ett islänskt mellanled: Agrip skulle sålunda
visserligen vara författad i Norge, men A. M. 325 II 4:to
skulle icke härstamma diräkt, utan jenom ett islänskt mellan-
led, från det nårska originalet. Dätta vore dåck i ock för
sig icke orimligt). Följden blir således, att ce icke, åtmin-
stone icke enbart, kan ligga till grund för oo-typen.
Men å andra sidan kan man icke kåmma ifrån ett
samband mellan æ ock ce. Det finns nämligen flera fall, där
det är svårt att avjöra, om ett co äller ce föreligger. Så-
dana ställen äro: frcondi 21, 18; ucori 41, 14; lær 48, 22;
firændi 5 5 ,7 ; mis hældi 5 7 ,1 1 ; sækir 6 2 , 21-22 (jmfr åvan).
Dahlerup avtrycker ce på alla ställen utom två, men anmär-
ker därvid, att stället är suddigt, att æ har ”en lidt sær form”
ets. Men egenheterna kunna just bero på, att det icke är
något riktigt tf?, utan æ. Det kan bli fråga, om icke æ vore
lika riktigt i avtrycket. T. äks. frænâi 1. frcendi 2 1 ,1 8 :
det jör mera intryck av æ än æ, men å andra sidan finns
inget tvivel om, att senare delen är ett e. Jmfr. e i fell
4 4 ,13. Dässutom har skrivaren på två ställen: hialpræþa
34, 23 ock fœrayiar 37, 9 först skrivit æ ock så ändrat till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free