- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
159

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brieskorn: Isl. handskriftsstudier. 159
cd jenom att sätta till ett streck. Alltså är œ på två ställen
bevisligen en ändring ock omfårmning av ce.
Man torde därför kunna antaga, att ce är en tjälla till
úo-typen. Men i de fall, då den betyder é1 0, måste den ha
haft en annan tjälla.
cd har naturligtvis uppstått på det viset, att skrivaren
sökte äfterbilda sitt original så noggrant han kunde, dock
utan att riktigt förstå det. Om man frågar, vad han själv
ansåg det vara, blir väl svaret, att han i de fall, då han
refläkterade över saken, trodde det vara ett ce. Dätta fram-
går ju av 34, 2
3 ock 37, 9, där han först skrev ett värkligt
ce, samt vidare av skrivningarna sférsto 47, 1
0
; prcenda 50, 2
5
;
óhœgyndi 89,17, där han skrivit ett vanligt ce utan vidare.
I dässa tre fall står ce för 0. Alltså måste det ha funnits
en typ med betydelse av 0 , som var så lik œ, att skrivaren
kunde ta miste på dem. Yad var det för en typ? Första
halvan, a-halvan, har jivetvis varit den samma-, olikheten-
likheten har jällt senare halvan. Finns det då någon typ,
som är så lik c, att förväksling är möjlig? Jag tjänner
endast en, nämligen 0. I Stockh. Hom.-boken förekåmma
dässa båda typer: e ock 0 , skrivna ibland på ett sätt, så att,
enligt min uppfattning, en förväksling är lätt jord. Se t. äks.
Pal. Atlas, oldn.-isl. afd. blad 3. Beträffande ey se t. äks.
reticle (det sista e) rad 5; sem a himne rad 12; Panem rad
13; véizla rad 14; himne rad 16; pessa rad 27; pegar rad 31.
Beträffande 0 , se t. äks. fy r døma rad 5; fézla rad 20 ock
22; fåper rad 25; hån rad 32. I sådana fall förefaller det
mig, att en förväksling av e ock 0 kan ligga nära till hands,
i synnerhet för en icke alltför omsårjsfull skrivare. Stockh.
Hom.-boken är icke den enda handskrift, där sådana typer
finnas. Se t. äks. blad 1 i Pal. Atlas: sjfnesc rad 2. Även
här är e av dylik art.
Alltså skulle på dätta sätt den missuppfattade typens
senare del ha varit 0. Den förra delen var a. Alltså a + 0

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1909/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free