- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
161

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brieskorn: Isl. bandskriftsstudier. 161
Gislason, Frump. 98 f., säger endast, att p — ensamt
1. jämte andra bokstäver — står i stället för z. Därpå räk-
nar han upp äksämplen (bépt 37, 23 är glömt), endast ur A.
M. 325 II 4:to.^
Dahlerup, Ågrip X X I f., yttrar helt kårt, att p använ-
des som sibilant (i motsats mot frikativan) ”på følgende ste-
der = z n (varpå samma äksämpel anföras).
Specht, Acta germ. Ill, 11 f., talar om tsc, zc i pas-
sivändelser. ”Gelegentlich geht dieses z (= ts) in tp und p
über.” Som äksämpel anföres bl. a. betpt, bcuptu (bör vara
bfvtptu’j se åvan). Angående det fonetiska förlåppet hänvisas
till R. Lenz’ avhandling om palatalerna i K. Z. 29, 1 ff.
Men vad som där sägs, s. 27, har icke med dänna fråga att
jöra, ty där talas om ett av k jenom palatalisering uppkåm-
met i-jud med frikativ ansats, vilket så kan vidare utveckla
sig till affrikata äller ren frikativa.
Bugge, Aarbøger 1870, sid. 195, anför några äksämpel
på olika slags hithörande företeelser, men utan inbördes sam-
manhang, ock utan någon förklaring.
Larsson, Stud. över Stockh. Hom.-boken, sid. 65, anser,
att p står i st. f. #, samt hänvisar till Agrip.
Det är tydligt, att p , därför att det står i en ställning,
där man år van vid z, ingalunda också beböver betyda z.
Icke häller kan man påstå, att det i dässa fall har ständigt
en ock samma betydelse — det må nu vara z 1. äj — utan
betydelsen är naturligtvis olika, allt äfter olika ställningar
ock olika handskrifter. Ett par äksämpel: Gup m í s c u n i
Stockh. Iiom.-boken (t. äks. sid. 62, 10 hos Wisén) behöver
icke anses vara ~ Guz miscuN, emedan ändeisen s utelämnas
ibland i jenitiv av pärsonnamn. gøplu epær i Ög. L., Räfst.
B. 16, är antagligen icke —gøzlu epær. Ordet skrivs näm-
ligen för övrigt på följande sätt: gøpzlu epa Räfst. B. inne-
hållsförteckningen, 16; mæþ gøpzslu epe Räfst. B. 16; i gøzlu
epum Räfst. B. 16; ur þerra gøpzslu epum Räfst. B. 17;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1909/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free