- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
195

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Anmälan. 195
mund och det nyss nämnda lef\ Skinnmo af Skidmo, till skid ’kluf-
vet gärdsle’.
Åtskilliga namn hade ej med någon säkerhet knnnat tydas
utan kännedom om ortens lokala och historiska förhållanden. Foss-
tomten (XJX 23) innehåller släktnamnet Tosse, hyars ägare inne-
haft gårdar inom socknen. Härledningen af Viitene i N. Björke
socken, Yäne hd (1550 Hmtenné) styrkes medelst angifvande af
att på platsen ymnigt med hvita blommor förekomma. Ett intres-
sant minne af medeltida sedvänjor gömmer namnet Kanteborg,
äldre Kantelberg (1540, XII, 86), om det riktigt förklaras ur fsv.
kanterlena ’andlig sång’. Sådana sånger skulle då ha utförts å det
berg, hvarå det gamla kyrkohemmanet legat.
Såvidt recensenten vågar dömma, har kommittén på det ety-
mologiska området förfarit med en i det stora hela prisvärd för-
siktighet *). Naturligtvis är det otänkbart att vid tolkningen af
stundom flertusenåriga språkföreteelser undgå att beträda konstruk-
tionernas och hypotesernas gungande mark: det är helt enkelt nöd-
vändigt, om man vill komma ur fläcken; och i dylika fall kan det
tydligtvis ingalunda utan vidare betraktas som en förtjänstfullare
och Oförsiktigare” metod, om vid förklaringsförsöken företrädesvis
unga — och sålunda ofta rätt sekundära — utvecklingsprodukter
anlitas. Å andra sidan böra naturligtvis i ett arbete som kom-
mitténs, där så mycket viktigare saker trängas om utrymmet, allt-
för lösa och luftiga gissningar så mycket som möjligt undvikas.
En och annan fundering hade lämpligast bort undertryckas, men
oftare hade man väntat åtminstone en liten vink, där härledningen
varit "oviss” eller "obekant”.
Mycket önskligt hade varit, om kommittén, såsom Rygh gjort
i sina ”Norske Gaardnavne”, mera än hvad som skett, på lämpliga
ställen försett mera osäkra, namnförklaringar, som nu på en och
annan måste verka som lösa hugskott, med någon slående parallell
från det ännu ej publicerade förrådet. Bristen kan ju visserligen
afhjälpas af läsaren själf, när hela arbetet föreligger färdigt — men
det är långt dit och kräfver i alla händelser mången gång en an-
strängning från dennes sida, som lätt kunnat göras öfverflödig och
som för öfrigt de flesta ej torde underkasta sig.
När t. ex. kommittén XII, 52 säger, att Härstad (1540 Heri-
stada) "otvifvelaktigt” till första led har fsv. namnet Iläreld, blir
den något kunnige läsaren utan tvifvel rätt förvånad, då han vet,
att namnformen tillåter andra i sig själf lika möjliga förklaringar;
jfr t. ex. Härestadha (1404) ög. Först i ett kommande häfte (V,
29) blir han upplyst om att Härstorp (1550 Herristorp) vid midten
af 1500-talet äfven skrifvits Harilstorp och inser då anledningen
till den förra tolkningen, som i denna belysning blir möjligare,
om också ingalunda så säker, då ju stad- och torp-namnen upp-
*) Undantag se nedan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free