- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
199

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Anmälan. 199
(01. Magni), där "garpar” omkommit Under striderna mot sven-
skarna (Lidén Ark. 13: 34), kanske samma som Garpekärret i Yists
sn Ög., om hvilket samma sägen går, Garptjärnarna Vstml. m. fl.,
hvarom se mina Sjön. s. 167. Garpa mosse kallas hos 01. Magni
för öfrigt afven Bhena eller Bana Jceer (d. v. s. kärr), af folk-
slagsnamnet daner.
Den XII, 149 framställda härledningen af Göta ä lf kan ju
vara riktig, men fullt säker är den ingalunda — trots de många
svenska och norska parallellerna. Just på landgränser framstry-
kande vattendrag ha icke sällan fått namn af folkslag o. d. Jag
erinrar om dana syo, dana bæc (Valdem. II jordeb.) på gränsen
mellan Vgl. och Hall., om de två danska ortnamnen Jydébék i
Sønderjylland samt vidare om hvad som yttrats i fråga om sjö-
namnen Svensken och Balkarlssjon i Sjön. s. 595. Häremot kan ej
invändas, att om namnet bildats af Götarnas namn det äldst bort
heta Gauta- — dylika "äkta” sammansättningar ha som bekant
äfven i ortnamn urgamla anor, och typen har länge tjänat som
mönster för nybildningar.
I sin förklaring af sjönamnet Vänern (XII, s. 157) har kom-
mittén anslutit sig till en af recensenten 1893 framställd härled-
ning, enligt hvilken namnet skulle (liksom t. ex. TJnnen och Vät-
tern) betyda ’vattnet’ och sammanhänga med åtskilliga indoeuro-
peiska ord af en rot van Vatten’. Men denna rot, som äfvenledes
ansatts af Lidén PBB 15: 522, är ganska dubitativ. Sskr. vana-
torde, som Lidén meddelar, knappast existera i betydelsen ’vatten’,
n-et i lit. vandu måste väl anses ha ”infixal” karaktär — huru nu
dessa infix för öfrigt skola förklaras —, härledningen af lat. vene-
num, som af kommittén äfven föres hit, bör helt säkert sökas å
annat håll. I Sjön. s. 739 f. (dit också hänvisas) har jag därför
föredragit att härleda namnet ur det gamla ordet vän, möjligen i
en ursprunglig betydelse af ’strålande, skön’; jfr t. ex. sjönamnen
Fagersjön, Blanken, Glan, Glimmingen, Skiren o. s. v.
Kroppsjön (XII, s. 157) tolkas med tvekan såsom innehål-
lande ett mot no. krupp ’sammanböjd’ svarande dialektord kropp.
Skulle det ej kunna förklaras ur västgötska och småländska kroppa,
ett namn på rudan, hvilken, såsom jag iakttagit, åtminstone i Jön-
köpings län talrikt förekommer i vissa små skogssjöar?
Hunneberg, af äldre Hundabärgh, anses (XII, 162) innehålla
gen. plur. af djurnamnet hund. En stam hund- är emellertid så
vanlig i svenska berg- och höjdnamn och på sådana baserade gård-
namn (se Sjön. s. 238 f.), att man har svårt att hålla fast vid
denna härledning. På grund häraf synes min i ofvannämnda ar-
bete framställda — och för öfrigt icke heller af kommittén afvisade
— mening, att vi här ha ett urgammalt bärgnamn af annan be-
tydelse, förtjäna något företräde.
Vid Häekleklint, Häcklan och Häckléberg (XII, s. 163), som
anses möjligen komma från ett fsv. *häkla ’liten haka’, vill man
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXV, NT FÖLJD XXI, 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free