- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
201

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Anmälan. 201
Om näsnamnet Skräcklan (XII, 177) verkligen, såsom kom-
mittén tveksamt förmodar, skulle sammanhänga med fågelnamnet
skrake, hade dettas biform skräcka bort anföras.
Erska (III, 2), fsv. Irska, säges ”utan tvifvel” vara en adjek-
tivbildning på -sk till fsv. mansnamnet Iring. Den parallell kom-
mittén anför synes mig emellertid högst osäker, nämligen Nårska
skogsbygd i Kullings härad. Nog förefaller det åtminstone mig
mycket naturligare, att detta Närska helt enkelt är en samman-
dragning af Nårunga skoga (1540, Styffe Un.2 s. 119), den enda
äldre form jag känner. Möjligen beror den starka synkoperingen
på att ordet åtföljts af ett bygd, alltså Nårmgskoga bÿgd. I
hvilket fall som helst har detta af Nårunga skoga uppkomna Når-
ska sedermera ytterligare utvidgats med tillägget skogsbygd — en
tavtologi af ett slag, som har många motsvarigheter bland våra
ortnamn, Flundre kärad är ju bl. a. en sådan (se nedan). Men
faller detta stöd, så blir ju härledningen af lrska högst betänklig.
Vid sjönamnet Tannevallen (Tannevattnet) (III, 63), hvars
härledning anges vara obekant, borde ha anförts, att en dylik
stam alls ej står isolerad i nordiska vattendragsnamn. Jfr t. ex.
Tarmsjön Smål., Yrml. och Uppl. samt Tannsen Dalarna och från
Norge Tandaaen några ggr (Rygh Elven. s. 263). Möjligen hör
denna rätt vanliga stam, såsom också Bygh gissar, på ett eller
annat sätt tillsamman med den germ, rot, som vi ha i isl. tandre
’eld’, sv. dial, tanne ’brinnande fackla af tjärved’ m. m.
Flundre härad (V, 1 f.) tolkas som utgående från ett fsv.
Flotnä-härädh, hvilket skulle innehålla gen. pl. flotna till isl. och
runsv. flotnar (jlutnar) ’sjökrigare’ och hvars -tn- öfvergått till
(-dn- och sedan) -nn- såsom t. ex. i Eonneby af Rotn- och SpaCta-
bon af -botn. Ett Flennära har gifvit Flunnre :> Flundre, hvar-
efter härad ånyo tillagts, såsom skett i flera norrländska ortnamn.
Den senare delen af härledningen är naturligtvis riktig. Men där-
emot får ej tolkningen af den förra betraktas som vetenskapens
sista ord. Flotnar är ju nästan uteslutande kändt från det isländska
skaldespråket och i fsv. blott en gång uppvisadt — nämligen från
Rökstenens p oetisk a del. Att oraet någonsin förekommit i vanligt
prosaspråk är obevisadt och i sig själf på grund af sin egentliga
betydelse ganska osannolikt. Men härtill kommer, att i-formen är
synnerligen klent belagd. Den uppdyker nämligen blott en enda
gång och så sent som vid midten af 1400-talet — alltså två hundra
år senare än Floänä i den från Styffe hämtade, okontrollerade
och redan på grund af sitt slutljudande o något misstänkta formen
Flötno. Icke häller i gårdsnamnet Flundervdlla (s. 4) är något t
uppvisadt. Detta kallas äldst Flodhowal (1413). Med tanke på
t. ex. Glavall (:Gla), Gladhcewal (:Glaen) och Östewalskog (:Östen)i)
synes det icke ur vägen att här misstänka ett vattendragsnamn,
*) Se mina Sjön., Sv. lm. XX. 4: 100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free