- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
203

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Anmälan. 203
Fuxerna (V, 19), fsv. Foxerni, anses möjligen knnna inne-
hålla ett sbst. fox, fux ’dimma, sjörök’ och ett fsv. *ärne ’platå’,
afledning af arinn ’förhöjning, stenaltare, eldstad’. Kommittén
stödjer sig på det värml. sjönamnet Foxen, men detta synes mig
i första hand böra förklaras som innehållande -sjön ’), jfr t. ex.
Alsen (: Alsiorum), Bjärsen, Gisen (fsv. Gisio), Ramsen eller Ramen-
sjön och flera andra liknande, som jag samlat i Sjön., Sv. Im. XX.
2: 36. Foxen skulle enligt uppgift uttalas med akc. 1, men en
dylik accentförändring hör — om till mig inkomna akcentuppgifter
äro riktiga — ingalunda till ovanligheterna. — Härledningen af
Fuxerna ur två uppkonstruerade ord förefaller högst osäker och
hade säkert lämpligare utelemnats. Snarast är väl -erni i Foxerni
helt enkelt en afledningsändelse eller rättare: innehåller en hop-
ning af suffix, såsom t. ex. sv. dial, dyme, isl. léne n. (Ark. 7: 35)
eller got. hlaiwasnos, arbwama o. d. Ordet får icke bedömas
isoleradt, utan bör naturligtvis sammanställas med fno. Börderna
skipreida, efter hvilken sjön Bullaren fått namn (Sv. sjönamn s.
75, jfr Rygh Norske Gaardn. 6: 248), fno. Staferni (sistn. arb. 6: 397),
väl ock fsv. Beterne och (?) Hallerne Vg. (Styffe Un. s. 136, 137).
Tosslanda (V, 20), Thosslanda 1372, Tyslanda 1550 anses
möjligen kunna vara sammansatt med fsv. that, thot n. ’tjut’ eller
isl. pytr m. Det sista kan genast afskiljas, då det är en gammal
i-stam och sålunda icke haft s i genitiven. Men i hvilket fall som
hälst är härledningen, så vidt jag förstår, från ordbildningslärans
synpunkt antaglig endast under den här ej användbara förutsätt-
ning, att första leden vore t. ex. ett ord, egennamn eller apellativ,
som betecknade den lokalitet 1. dyl., vid hvilken stället är beläget
(t. ex. vattendrag), eller också uttryckte något annat ’possessivt’
förhållande. Om däremot — hvilket måste vara kommitténs me-
ning — namnet skulle betyda ’ställe där det hviner, blåser’, kan
intet s tänkas: namnet borde då lyda Thutlanda (eller möjligen
Thytlanda). Jfr å ena sidan bland de många exempel, som här
kunde framdragas, no. *Drevjuland\ älfnamnet Drevja (Rygh NG
16: 83), Sortuland, väl af älfnamnet Sorta (ibid. s. 393) s. m. a.
samt å andra sidan Steinland (Rygh ibid. s. 387) ’stenig mark’,
fsv. Hvetelanda (:bvete n.), Rugblanda (:rugh ’råg’) o. s. v. Denna
viktiga skillnad har också iakttagits i Ryghs NG, då t. ex. Stein-
land tolkas som nyss nämnts, men däremot Steinsland afledts af
personnamnet Steinn eller i ett fall (16: 164) förklarats som syf-
tande på en stor rullsten, som ligger på gårdens ägor. På samma
sätt förhåller det sig med analoga namn, såsom de på -berga o. s. v.,
jfr fsv. Rugbbärgha, nsv. Stenberga o. d.
Hvad nu Tosslanda beträffar, kan det bättre härledas ur
stammen i isl. pysja ’larma’, pyss ’larm’ o. s. v.
Hanaström} nu Hanström (V, 21), numera gårdnamn, miss-
*) So Sjön. under Foxen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free