Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 207
per dä också att antaga ombildning i det säkert mycket gamla
namnet Sœvudal.
Mjörn (s. 127) för kommittén med tvekan till en rot mer(s)
i isl. merja ’krossa’ m. fl. Sjön är nämligen uppfylld af större
eller mindre öar, som ge den ett sp lit t ra dt utseende. Men mel-
lan begreppen söndersm ula — krossa och sp littra i denna me-
ning är ett mycket stort svalg befäst. Denna etymologiska hypo-
tes är af den art, utt den icke kan försvara sin plats ens som en
lös gissning och i alla händelser icke bort föredragas framför de
tolkningsforslag, rec. framställt s. 4-06 och som ej ens i en hänvis-
ning antydts.
I öfrigt har vid behandlingen af de former, som finnas i YGL
IV hufvudhandskr., ingen uppmärksamhet fästs vid det af mig
Sjön. flerst. (under just Mjörn ! och dessutom under Brängen, Strå-
ken, Säfvelången och Oken) påpekade förhållandet, att vissa af dem
äro synnerligen osäkra, några bevisligen felaktiga. Jfr t. ex*
JBrangiri mot andra handskr. Brængir, som är den riktiga formen
(= nsv. Brängen med acc. 2 och fsv. Brængisasa) — något som
naturligtvis bort framhållas X, 280, där Brangiri lemnas utan för-
sök till förklaring. På formen Miors kän alltså inte mycket byg-
gas. Samtliga öfriga äldre former äfvensom namnets uttal hänvisa
på ett fsv. Miør.
Vittcnsjön (s. 128). Hänvisningen till verbet hvitna (!) hade
såsom vilseledande ej bort anföras; att detta här kan ingå är ju ej
blott "ovisst” utan omöjligt. Men väl kan n-et vara aflednings-
ändelse af samma art som i de Sjön. XX. 2: 34 af rec. meddelade
sjönamnen. Samma möjlighet antydes ju ock å det citerade stället
hos Rygh.
Ömmem (s. 182) förklaras ur imma, af %
m
- (med långt il).
Att detta ïm- skulle ha kunnat utveckla sig till yrn- ;>öm- liksom
brims till bryms återstår att bevisa. För min del bestrider jag
denna möjlighet. I mina icke citerade art. Ömméln och Ömmern
har jag omtalat ett nordiskt vattendragsnamn Aum~. Nog hade
väl den möjligheten åtminstone förtjänat en hänvisning.
I detta sammanhang kan jag ej underlåta att nämna ett par
ord om de citeringsgrundsatser, som kommittén synes ha följt.
Tydligtvis har kommittén icke velat taga sitt utrymme i an-
språk för polemik. Den har därför i regel nöjt sig med att fram-
ställa sina egna meningar utan att diskutera andras.
Detta må nu så vara. Särskildt onödigt är det naturligtvis
att besvära läsaren med diskussion eller hänvisning i de fall, dä
andra förfis — t. ex. mina egna — förut framställda meningar, på
grund af äldre former eller yngre uttalsformer, som stått kommit-
tén till buds, visa sig icke kräfva någon vederläggning.
Men i många fall kan jag ej se, att kommitténs förslag äga
något som helst företräde framför dem, som ratats. I vissa fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
