- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
230

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 Lindqvist: Sv. verbaladj.
Många adj., som för språkkänslan under en viss period
äro fullt verbala, äro denominativa bildningar och beteckna
ursprungligen egenskapen att vara försedd med en viss för-
mögenhet. Är den tillagda egenskapen av abstrakt natur,
ligger association med ett stambesläktat verb nära till hands,
ifall ett sådant finnes 1). Efter hand som denna gör sig gäl-
lande, aktualiserar adjektivet mer och mer tydligt föreställ-
ningen om den med verbet betecknade handlingen (verbali-
seras). Denna verbalisering av ursprungligen denominativa
adj. är i själva verket en företeelse, som ständigt upprepas
i språket parallelt med den även ständigt fortgående mot-
satta rörelsen, adjektiveringen av ursprungligen verbala eller
tidigare verbaliserade adjektiv. Yid en sådan verbalisering
kan det emellertid inträffa, att det med verbet nyassocierade
adjektivet till sin skapnad synes fullkomligt likartat med de
primära verbaladjektiven — eller verbaladj. som tidigare ver-
baliserats — men i följd av sin olika förhistoria har en från
dessa väsentligt, t. ex. i fråga om genus verbi, skild betydelse.
Några ex. skola belysa det sagda.
Ett suffix — från modernt sv. synpunkt har man skäl
att kalla det så — som i yngre sv. i stor utsträckning er-
satt den älsta svenskans -ia-suffix vid bildningen av passiva
verbaladj., som uttrycka möjlighet (”possibilitatis”) 2), är -lig.
På grund av detta suffix’ etymologi3) har man skäl att an-
taga, att de älsta därmed bildade adj. voro denominativa 4).
Tidigt associerades dock vissa av dem på det sätt, som
ovan antytts, med stambesläktade verba och gåvo per ana-
logiam anledning till uppkomsten av direkt deverbativa adj.
med samma suffix. Mängden av dessa verbaladj. antogo —
om de anslöto sig till transitiva verba — tidigt passiv be-
*) Se härom Paul Princ.3 s, 222 f.
3) Tamm: möjlighetsparticip.
3) Se härom Tamm Sv. adj. s. 35.
4) Ännu i dag hava vi kvar massor av dylika till subst. och adj. bil-
dade adj. pä -lig (kunglig, fredlig, riklig) och nybilda dagligen sådana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1909/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free