- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
232

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 Lindqvist: Sv. verbaladj.
det nu sagda ha aktiv betydelse. Sådana äro t. ex. sviklig,
eftertrycklig, bedräglig *).
En tillfredsställande förklaring av dessas aktiva bety-
delse vinner man på följande väg. Sviklig är ursprungligen
denominativt. Det är bildat till fsv. subst. svik liksom t. ex.
vådlig till subst. våda. Då det först bildades, betydde det
helt allmänt ’behäftad med svek, i förbindelse med svek’
d. v. s. suffixet hade ungefär samma betydelse som -aktig
har i nsv. lögnaktig eller som da. har bevarat i vissa med
-isom avledda ord t. ex. tvivlsom. Denna betydelse hos fsv.
svikliker kunde i början innebära både ’svekfull, falsk, försåt-
lig’ och ’utsatt för svek, tillgänglig för svek’ etc.
Emellertid har betydelsen tidigt specialiserats och fixe-
rats i den förra riktningen: ’svekfull, falsk’. Denna bety-
delse har ordet i alla de av Söderwall anförda exemplen.
Att specialiseringen kommit att gå i den riktningen, måste
ha berott på beskaffenheten av de subst., som adjektivet först
bestämde, de adj. varmed det tidigast koordinerades, Över
huvud det fraseologiska sammanhang, vari det tidigast före-
kom 2). I sådana förbindelser som wærldinna snille ær swik-
likin ok stingande Bir. 1: 275, fly hans swiklico falsklikhet Bo.
101, mz swiklicom sötma Bir. 3: 294 måste betydelsen med
nödvändighet bli den förra ’svekfull, falsk’. Sedan denna
till en början ockasionella betydelse så småningom blivit
*) Det förtjänar kanske anmärkas, att verbet svika, vars användning
i modernt sv. riksspråk är tämligen begränsad, väl knappt har kvar den
betydelseskiftning, som närmast motsvarar adjektivets. Vad bedräglig be-
träffar, ansluter sig detta numera till bedraga, sedan den i äldre nsv. gängse
formen bedräga dött ut. Något verb *eftertrycka, Hryeka efter, alltså en
direkt motsvarighet till adjektivet, existerar ej, utan adjektivets verbalitet
■beror på association med verbet trycka över huvud.
2) Det kan icke nog starkt betonas, att det icke går an, att résonnera
om ett visst ords betydelse i och för sig. Ett ord har icke någon betydelse
utom sitt sammanhang, det har blott en obestämd betydelsekärna, som när*
mare bestämmes av de syntaktiskt samhöriga orden, av satsen i dess hel-
het, av sammanhanget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1909/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free