- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
245

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Sv. verbaladj. 245
mast från n. sg. (särskilt i dess adverbiella användning). I
denna form sammanföllo participet och verbaladjektivet, och
den betydde alltså både ’icke sparsamt’ och ’icke sparat’.
Härifrån spred sig dubbelheten i betydelsen till mask.-fem.
sg. och sedan vidare till plur. av båda orden: ospar fick på
detta sätt jämte sin forna betydelse ’icke sparsam’ även den
av ’icke sparad’, och ospardher fick jämte sin gamla bety-
delse ’icke sparad’ även den av ’icke sparsam’.
n. ospart förekommer ännu under 16:de och 17:de årh.
mycket ofta, utan att man kan avgöra, om den bör föras till
en mask.-form ospar eller osparäh, t. ex. Hon tiänar sin
nesta — — ocli hafuer ospart för honom alt thet hon haffuer.
O. Petri 1 Post. 115 a. Under den älsta nsv. tiden råder
ännu samma fulla duplicism som i fsv. Så skriver t. ex.
Yerelius och then hållom wij för allom osparan som thess
åro tarfvande Götriks och Rolfs s. 118 (1664). Å andra
sidan kan man i YäxjÖ domkapitels akter (1691 nr 90)
finna följande uttryck att han, som härtill alltijd warit
ospard och ofortruten. Denna sistnämnda användning av
ospardQi) i aktiv betydelse blir dock rätt tidigt sällsynt. Där-
emot förekommer ospar passivt ännu hän emot slutet av
17:de årh. t. ex. [drottningen h a r] hofft ospar all mÖdhor
arbethe och wakande onisårrj RÀRP 4: 612 (1651). Under
århundradets lopp blir emellertid ospard det vanliga i passiv
betydelse, men förlorar sin aktiva betydelse; ospar åter be-
håller längst sin passiva betydelse, men råkar under århun-
dradets lopp ur bruk.
Att participet till slut segrar, är ju blott, vad man kunde
vänta, och vad man i en mängd fall ser upprepas.
I både sv. och no. dialekter och i da.-no. riksspråk finns
ett ord ör, som betyder ’fortumlet, svimmel’ (Falk och Torp),
’yr’, i vissa no. mål även ’gal efter noget’, och som ingår i
fsv. halfføør MB 1: 17, ’halvgalen’. Detta ord har i skå.
folkmål formen örd(er), som, så vitt jag kan se, icke kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free