- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
247

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Sv. verbaladj. 247
äldre nsv. talspråk — framför allt i 1600-talets — att ut-
Ijudande -dh (&) bortföll *). Gängse former i den tidens tal-
språk voro t. ex. bedröfwa\ beröfwa’ som perf. part. Börk
Darius, förwåna likaledes hos Columbus (Ordas. s. 21) måna
för mfouulh, ronna (rönna) t. ex. i Yerelius Index för rod-
nad, marckna Putzdrummel för marknad o. s. v. Fastän
mera tolererade av den tidens talspråk än av vårt, vunno
dessa former dock aldrig burskap i skriftspråket. Detta icke
blott uppehöll formerna med -d(h), utan införde även genom
Msk analogi -d(h) i sådana ord, där det ej var etymologiskt
berättigat2).
Nu beror, föreställer jag mig, det utljudande d i grann-
lagad delvis också på sådan falsk analogi. Formen är så-
lunda en överdriven riksspråksform.
Andra sporadiskt förekommande ombildningar av grann-
laga äro grannlagen t. ex. granlagna anmärkningar Göt.
Mag. nr 16 s. 132, grannlagnaste -uppmärksamhet Gustaf III
skr. I: 192 och grann-lagande Stiernhielm Arch. Ref. c. 14.
Yidare tillåter jag mig att erinra om förhållandet mel-
lan adjektiven på -se och -sen. Enligt ett av Tamm Sv. adj.
s. 48 framställt antagande, som synes mig högst sannolikt,
bör den yngre avledningsvarianten •sen-, som närmast fram-
kallats av behovet av en böjlig form, tänkas hava uppkom-
mit — först i ä. nsv. tid — efter mönstret av ”participial-
adjektiven* på -en.
Verhalltet. Synnerligen svårt, ja ofta omöjligt är
att avgöra, om något av dessa verbaladj. i en viss bety-
delse, i ett visst sammanhang bevarat associationen med
verbet eller adjektiverats. Mellan ren inverbalitet och tyd-
lig association med verbet ligga en mängd övergångspunk-
ter, där associationen är mer eller mindre klar och med-
11 Se Hellqvist Studier i 1600-talets svenska s. 75 ff. och där citerad
litteratur.
2) Ex. hos Hellqvist o. a. a. s. 76 och hos Kock Sv. Ldsm. XV: 5 s. 23.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free