- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
257

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Sv. verbaladj. 257
riksspråket*) har blott sparsamma otvetydiga belägg. Jag
känner följande: Skrif-arten är nog Sereniansk, hefftig och
eldfäng v. Höpken I 442.
Den form, man möter i nsv. efter mitten av 1700-talet,
är eldfängd, Denna anser jag vara en ombildning av den
förra: -d är oorganiskt tillkommet genom anslutning till den-
talparticipen (se s. 241 if.) 2). Den formella anknytningspunk-
ten har som vanligt varit n. sg. eldfängt. I ex. Godt sälU
skap och det täcka könet kala krutet och göra det eldfängt
Tessin Bref till en ung Prins 1: 58 (1756) och i Jag har
— — — utforskat alt hwad eldfängt i Dess sinne och hog
wara kunnat ib. 2: 200 och flerstädes är det ovisst, om man
bör ansätta mask.-formen som eldfäng eller eldfängd.
En fullständig parallel i fråga om bildningen utgör det
isl. eldnæmr ’let antændelig’, sv. dial, illnemm detsamma (se
s. 277). A tt beakta är även det i 1700-talets språk före-
kommande substantivet eldfänge ’brinnande fnöske eller dylikt
tändmedel\ Yidare bör man påminna sig, att no. har faa-
fengd jämte faafeng.
Om man antager, att eldfängd uppkommit på det nu
nämnda sättet, blir det helt naturligt, att den förhärskande
betydelsen både i modern och äldre sv. är ’som lätt fattar
eld’ 3), utgående från samma aktivt verbala betyd, hos -fäng,
som vi postulerat för fåfäng. Den någon sällsynt gång mö-
tande betydelsen ’som fattat eld, brinnande’ är sekundär och
en följd av ordets formella omgestaltning. Likaledes antager
jag, att vb. fånga, varav man känner ett par belägg, är en
’) Enligt Rietz förekommer det i Hs. (Bj.) under formen el(d)fäng =
1. ’som lätt fattar eld, eldfarlig’ 2. ’häftig till sinnet’.
a) Annorlunda, men enligt min mening oriktigt förklarat av Lind-
roth s. 110.
3) Vissa materier, såsom oljor, kådor, svafvel, m. m. sättas mycket lätt
i eld eller äro eldfängda S. Duræus Naturk. s. 75 (1759). Somliga ting be~
höfva ej uppvärmas myeket, innan de börja brinna, och de kallas eldfängda.
Berlin Lärobok i Naturläran (1880) s. 186.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free