- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
272

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 Lindqvist: Sv. verbaladj.
424, där en viss död man betecknas som trin k hifan *).
Sw. känner adjektivet endast från ett ställe: MD 318. Be-
tydelsen röjer genomförd adjektivering. Till grund ligger en
äldre passivt verbal användning av adjektivet (possibilitatis),
’som kan (är värd att) havas7
.
I nsv. riksspråk tycks ordet vara ytterst sparsamt före-
trätt. Jag känner det från L. Petri Oecon. 44 forstondigha
och häffua männ och Spegel Gudz W. o. Hw. 231 2) samt
Tornæus (1672) i Sv. Ldm. XVII, 3, 49, ib. 50. Betydelsen
där ’ståtlig, förnäm’.
Det citeras dessutom av Axel Kock Sv. Ljudhistoria s.
283 från Schroderus {heef ’conspicuus’) och Aurivillius (heef).
Anm. I dialekterna är ordet allmänt — i betydelserna
’duktig, rask, modig; hygglig; verksam; stolt, högfärdig’ och
— med den vanliga utvecklingen — ’duglig, i stånd till’,
ssg. fröhäv ’frönyttig’ (Hs.) fåhäv ’oduglig; fåfang, dum’ (Hs.)
fsv. køn (< urg. *könia-, isl. kœnn till vb. fsv. kunna)
1. ’kunnig, skicklig, klok’, 2. ’skicklig till strid, tapper, mo-
dig7
. Ordet är allmänt i fsv. Något verbaladjektiv i strän-
gare mening kan det i följd av sin betydelse aldrig ha varit,
och fôr fornsvenskans vidkommande synes mig association
med verbet kunna mindre sannolik i fråga om betydelsen 1.,
utesluten i fråga om 2. Den förra betydelsen är givetvis
den primära. Om specialiseringen till ’tapper, modig’ beror
på påverkan av mit. kone eller försiggått oberoende av denna,
kan jag ej avgöra. Men en sådan specialisering vore natur-
lig för en tid, då striden var en så vanlig och så viktig
sysselsättning, som tog klokheten liksom andra förmögenheter
i anspråk. Att jämföra är den likartade utvecklingen hos
*) Bugge vill finna ordet i den starkt förkortade och svårlästa Ekeby-
inskriften (Ev. 54 s. 143 ff.). Detta belägg får dock tillsvidare anses
osäkert.
s) hääf o: ’st&telig, förnäm1 hinc förhäfwa sig, ’giöra sig alt för
stoor1 ib. Register och Förklaring öfwer några gamla O rd–––––-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free