- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
275

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Sv. verbaladj. 275
(Köpenhamn 1905): ainloypr adj. ’ensam, ogift’ dsf. ein-
l o y p t r i Men hur det i ordet förekommande t bör förkla-
ras, inser jag icke.
fsv. mæter (c urg. *mætia-, isl. mmtr, till vb. fsv. mæta,
’mäta, värdera’) ’värdig, ansedd’.
Det enda belägg, jag känner för ordet i fsv., är Rockel-
stadsstenen (Rv. 30, s. 100). Där står: ristu m erki at
man metan sunir alkopir.
Betydelsen förutsätter en passivt verbal användning av
adjektivet = ’värderlig’. Huruvida adj. i det anförda citatet
ännu var verbalt, kan jag ej avgöra. Nsv. har ingen direkt
motsvarighet.
fsv. nyter, nytter (c urg. *neutia~) isl. nÿtr, till vb. fsv.
niuta) ’brukbar, nyttig, duglig’.
De ex., som anföras av Schl., synas mig ej tyda på en
verbal användning av adjektivet, men röja väl ett äldre bruk
av ordet som passivt verbaladj. possibilitatis ’som kan brukas,
njutas’. Med de ovan angivna betydelserna är ordet rätt
allmänt i fsv. tid. Emellertid utvecklar det redan i fsv.
(t. ex. GO. 305) den något avlägsnare, men till sin uppkomst
lättförklarliga betydelsen ’duktig, hurtig’, som leder över till
den i modernt sv. riksspråk gängse betydelsen ’pigg, munter,
gemytlig, fryntlig’.
Det förefaller, som om ordet kommit ur bruk i skrift-
språket vid medeltidens slut. Jag känner åtminstone intet
belägg för ordet från 1500-talet och från 1600-talet blott
ett, nämligen Börk Darius (s. 36 i Karlssons ed.), som ju
avsiktligt använder talspråkets ord och former. Columbus
omnämner det i sin Ordaskötsel (s. 21 i Hesselmans utg.) vid
uppräkning av i talspråket vanliga ord, som borde upptagas
i litteraturen (nyyt; sij huru nyyter han är). Mot slutet av
1700-talet dyker det emellertid åter upp i litteraturen, beteck-
nande nog hos Bellman, Hallman, Envallsson, författare, vil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free