- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
280

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280 Lindqvist: Sv. verbaladj.
ssg. iamrift n. (YGL I R 5, 5
) ’lige sterkt fremtrædende’
(Bugge i No. Tidskrift for Filologi N. R. Ill: 265). Ordet
blev tidigt obegripligt och ersattes redan i YGL II med cemrikt,
ofriver ’för frikostig’ Bir. 4: 104.
taluriver (tala-) ’talträngd, pratsam’. Bo 158, LfK 143.
— De anförda beläggen äro alla från den fsv. litteraturen
kända. I nsv. litteraturspråk torde de ej förekomma.
Anm. Identiskt med fsv. river är väl det i Helsinge-
dial. gängse riv ’rask, driftig, hurtig i arbete’.
sløgher ( c urg. *slögia-, isl. slœgr, till vb. fsv. sia) ’skick-
lig, kunnig; skickligt utförd’.
Ordet är tidigast belagt på Örby-stenen (Rv. 14 s. 53)
med superlativformen slu ia str *) d. ä. slø(g)jastr. Bugge över-
sätter ’kunstfærdigst’ och menar — helt säkert med rätta — att
adjektivet ”egentlig” sagts om den ”som kan slaa d. e. hamre,
smede”. Ordet vore sålunda att fatta som ett ursprungligt
aktivt verbaladj. (possibilitatis) ’som kan slå’. Denna bety-
delse har uppenbarligen tidigt genom förlust av associationen
med verbet förallmänligats till ’skicklig, kunnig, förfaren’, tidi-
gast i användande av verktyg som hantverkare; sedan över
huvud 2). För denna utveckling tala efter mitt förmenande
de sv. dialektala ssg. handslög ’som är fallen för handslöjd’
(vm. sdm. vg.), oslog ’som gör dåligt handarbete’ (oslög handt-
verkar, snikkar vb.), i vilka slög’s betydelse står den ursprung-
liga mycket nära, och vidare den omständigheten, att det enkla
slog allmänt i sv. folkspråk (vb. mp. dl. ul. fl. vg.) användes
i betydelsen ’händig, som kan slöjda’, samt betydelsen hos
*) Se ang. formen Kock Arkiv XI 328 if. och Noreen Aschwed. Gram.
§ 270 Anm. 2.
2) Betydelsens förallmänligande har kanske understötts därav, att
smiþer, vartill ordet i äldre tid helt säkert ofta fogades, hade en rätt vid-
sträckt "betydelse, sades om den, som utövade även sådan verksamhet, där
slåendet ej var det väsentliga. — Jf. de många nsv. yrkesnamnen på -slagare :
bleck-, Ao/-, koppar-, plåt-, rep-, tegel-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free