- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
283

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindqvist: Sv. verbaladj. 288
icke kunnat enas om någon etymologi fór detsamma. Kluge
framkastar (Etym. Wörterbuch) den tanken, att anord. slœgr
yore ”die letzte Quelle” för alla de nämnda formerna lt. slû,
ndl. sîmVj ht. schlau och me. sleigh, ne. sly utan att bestämt
våga påstå detta. — En annan förklaring hos Falk-Torp
Etym. Ordbog.
fsv. søker (sökir) (< urg. *sökia-, jf. got. un-and-söksj
till yb. motsv. got. sakan ’tvista’) ’skyldig, saker’ *).
Ordet förekommer i Yml. II ”åtminstone 2 ggr C: Kp
X II 3 och J> XY” enl. Siljestrand Ordböjningen i Yästmanna-
lagen II, s. 4 noten. Troligen inverbalt, men kan möjligen
hava associerats med vb. søkia. — Nsv. har med samma
betyd, saker (= fsv. saker),
fsv. sør (< urg. *sôria-, isl. sœrr till vb. fsv. suœria) i
fsv. blott i ÖGL som bestämning till dagher, ’på vilken det
är tillåtet att gå ed i rättegångsmål’. Användningen synes
mig avgjort tyda på verbalt begrepp hos adj.
Dess användning som attribut till dagher anser jag bero
på överföring och dess egentliga användning ha varit som
bestämning till eper : eper sør ’en ed, som får, kan svärjas’ 2).
— Jf. epgcenct s. 269.
ssg. epsørt (blott i neutr.) är allmän i landskapslagarna
i sådana uttryck som nu œn egh ær epsørt a pøm dagh ÖGL.
Denna fras är, föreställer jag mig, en ombildning av ett
äldre *Nu œn egh eper ær sør a pøm dagh, varom jag nyss
talat. Ordet går ej ut över landskapslagarnas tid.
Ett fsv. *søver torde vara att förutsätta för de i nsv.
gängse adjektiven på -sövd, såsom redan framhållits av Lind-
roth i Språk och Stil II: 85 ff. Men att, som Lindroth gör,
*) Se ang. bildningen dessutom Karsten s. 454, Noreen Aschw. Gram,
§ 174, Kock Sv. Ljudhist. s. 296.
*) Så i isl. etdr vel sœrr, eidar úsœrir Fritzner*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free