- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
286

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286 Lindqvist: Sv. verbaladj.
av subst. munder och tøker i den sist nämnda rent adjekti-
viska betydelsen ’behaglig’. De anförda beläggen äro de
enda kända.
Ett otøker med betyd, ’ond’ antager Söderwall föreligga
i KS 45: ibland flikrarom ok otøkkom mannom. Det dubbla
k skulle enligt Noreen Aschwed. Gram. § 298 bero på den
bekanta konsonantförlängningen i semifortisstavelse. Emel-
lertid må det anmärkas, att k ej förlängts i deformer av
muntøkerj som vi känna, och av fatøker citeras hosSw. ingen
form med kk från KS — men däremot jatekr, fatughr.
Yidare må påpekas, att ordet, så vitt jag kunnat finna,
ej är känt från de andra nord. språken. Det skulle sålunda
vara ett ånag Åey. i den nord. litteraturen. Med tanke på
allt detta kan jag ej annat än finna formen något misstänkt.
Jag förmodar, att den beror på felläsning av Bure (even-
tuellt tryckfel), och att hdskr. haft otœkkom d. v. s. motsvarande
form av adj. othækker, ’misshaglig, vedervärdig’.
Detta skrives med t7 ej th- i KS (24 bis, 33). En fel-
läsning av æ för ø vore väl ej otänkbar, och vad betydelsen
angår, är den just den, som man här väntar sig,och orde
othækker är i motsats mot otøker väl känd både från fsv. i
allmänhet och från denna skrift.
Anm. Söderwall citerar från TB 79 ett neutr. aftœkt
’som får eller bör tagas, förbrutet’ och framkastar den tan-
ken, att æ möjligen kunde vara fel för ø. Om så är — och
det anser jag för min del sannolikt*) — hava vi ett annat
ex. på förväxling av æ och ø och därjämte belägg för ytter-
ligare en ssg. med -tøker.
fsv. vigher (< urg. *ulgia-y isl. vigr, till vb. fsv. vægha).
Ordet betyder i ä. fsv. ’stridbar, frisk, i gott stånd’.
Den första betydelsen är den älsta och utgår från en tidigare
aktivt verbal användning av adj. ’som kan strida’ (possibili-
*) Jf. isl. aftœkr ’som kan komme til Afdrag, bør fradrages’.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free