Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindqvist: Sv. verbaladj. 287
tatis). Sådana uttryck som garper stop vigher ok væl loin
SM, kirkia ær vigh ok valdogh ib., där ordet bar den sist
nämnda betydelsen ’i gott stånd’ (= gilder, gæver, f é r \ visa
dock en redan på landskapslagarnas tid fullt genomförd ad-
jektivering. Att ordet så tidigt förlorat associationen med
verbet, beror väl delvis på den ej obetydliga ljudliga olikhet,
som uppstått, men framför allt därpå, att verbet i fsv. för-
lorat betydelsen ’kämpa’.
Betydelsen ’stridbar’ försvinner efter hand, och ur be-
tydelsen ’frisk, i gott stånd’, utveckla sig de i den ä. nsv.
gängse betydelserna ’skicklig, bekväm’ vig på harpan Düben
Boileau skr. (1721), viga båtar etc. I y. nsv. betyder ordet
gemenligen ’smidig, kvick, gracilis’.
ssg. ovigher U. SM. citeras av Schlyter blott som be-
stämning till bro, garper, ’i dåligt stånd, oduglig’. Söderwall
har intet belägg. I nsv. har ordet en mot vig svarande
negerad betydelse.
En särställning för sig intaga följande tvänne adjektiv,
som redan i den älsta fsv. sakna anknytning till något verb :
fsv. væn (<r urg. *uœnia-, isl. vénn) ’vacker, älsklig’, är
ursprungligen bildat till en verbalrot idg. *uen- (bl. a. i sskr.
vånati ’gern haben, begehren’) och har tidigare haft funk-
tionen av ett passivt verbaladjektiv ’eftersträvansvärd, älsk-
lig’. Det citeras av Rydqvist från Bu. Bil. och KS. Om
dessfrekvens i fsv. för övrigt saknar jag uppgifter. Det
tycks emellertid så småningom ha kommit ur bruk i skrift-
språket, att döma därav, att Stiernhielm nämner det i sin Vt-
tydning opå någre gamble och sälsynt brukade Ord effter
ABC. Wån, .i. täck, älsklig, Wänista mö, amabilis puella. Att
det ännu var i bruk i talspråket, synes framgå därav, att
Columbus, när han talar om swenske ord som wij ännu
kunne bringa på bahnen i böckren, nämner vän i den första
gruppen algemeene swenske oohl: vän venustus; min wäne
wänn, en wänan mö Ordas. s. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
