Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Noreen: Ortnamnskommitténs arbeten.
Anmärkningen är betecknande för den grad av ”uppmärksamhet”,
varmed Rec. ”studerat” vårt arbete. Han har icke märkt, att vi
a ld rig lämna någon förklaring på sådant, som vi anse vara odis-
putabel felskrivning, under det att vi rörande alla sådana — även
nu icke längre i bruk varande — former, som kunna anses repre-
sentera ett verkligt uttal och behöva en förklaring, antingen fram-
ställt ett tolkningsförsök eller ock tillkännagivit vår oförmåga att
åstadkomma ett antagligt sådant. I förevarande fall ha vi sagt,
att namnet Brängens ”härledning är obekant” (och artigt nog till-
lagt: ”jfr ett par gissningar hos Hellquist, Sjön. s. 74”), men om
Brangiri ej yttrat ett ord, vilket bevisar, att vi anse det för fel-
skrivning, eftersom möjligheten, att vi ansett formen självklar, väl
torde iå anses utesluten.
S. 207 anser Rec. på tal om Vittensjön att ”hänvisningen till
verbet hvitna (!) hade såsom vilseledande ej bort anföras; att detta
här kan ingå är ju ej blott ”ovisst” utan omöjligt”. Yisst icke.
Formellt sett kan participformen vitnande mycket väl här före-
ligga. Jag tror icke, att så är fallet, men ”omöjligt” är det
ingalunda.
S. 207 påstår Rec. ock, att Ömmern ”förklaras ur imma, af
im- (med långt i!)”. Denna uppgift är icke med verkliga förhål-
landet överensstämmande. Vad vi yttrat är: ”Troligen är Öm-
uppkommet av äldre Ym- och ännu äldre Im-, ss. i t. e. broms av
bryms, brims”, och då nu brims har kort i, så ha vi alltså antagit
detsamma för Ömmerns urform, och det är därför opåkallat av
Rec. att ”bestrida” vad vi aldrig sagt och än mindre menat, näm-
ligen att ”lm- skulle ha kunnat utveckla sig till ym- > öm-”. Vi-
dare ha vi icke förklarat namnet ”ur imma”, utan sagt: ”Det hör
i så fall samman med ordet imma”, vilket är något helt annat.
Än vidare är att märka, att icke vi, utan Rec. förklarat imma ”af
lm- (med långt «!)”. Jag har tvärtom i min Altschwed. Gramm.
§ 103 — ett arbete som Rec. åtminstone en gång i tiden ”studerat”
— förklarat (om med rätt eller orätt hör icke hit) imma ur ém-
under hänvisning till fsv. ember, isl. eimr ’imma’. Äntligen må
påpekas att, även om man, såsom Rec. gjort, mot våra ords tyd-
liga mening kommit till den tron, att vi velat förklara Öm- ur
m -, t. e. så att det fsv. Ömre(r) vore att direkt avleda från det
av oss till jämförelse framdragna frisiska imer, så fordras blott en
minimal kunskap i fornnordisk grammatik för att inse, det l bör
ha förkortats framför den genom synkope uppkomna konsonant-
gruppen (här mr) liksom i litle av Util, minn jämte mm osv. —
Naturligtvis slutar även denna Rec:s anmärkning med en erinran
— inalles den 40:de — om hans egen ”icke citerade art. Ömtnéln”,
där Rec. med vanlig idérikedom framställer icke mindre än fyra
olika tydningsförslag — den usla, den farliga, den ymniga, den
larmande — av vilka han dock här blygsamt nog blott anför ett
såsom det där ”åtminstone förtjänt en hänvisning”. Vi ha emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
