- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
355

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Svar. 355
(t. ex. Strolången : Strö i Stro kvarn, Âmmeïângen : Ama i Amo
qvcern). Ona denna härledning erinras i det recenserade arbetet
icke ens med en hänvisning. I stället anses där Säfvelangen vara
sammansatt af gen. till scer ’sjö’, scevar, och ett neutralt sbst. lang
’längd’. Namnet skulle betyda ’sjölängd’!
Men huru är det möjligt att ens antyda en härledning af
namnet Säfvdången, som icke tar hänsyn till namnet på den å,
Sæva, som går genom sjön, utan skiljer detta från sjönamnet? Och
hvar finnes detta lang ’längd’? Och hvar ha vi för öfrigt analo-
gier för en dylik besynnerlig namnbildning?
Som skäl mot min tolkning af detta sjönamn, *Sœvulanger,
såsom ”Säfvans långsjö” anser sig N. kunna anföra, att man genom
densamma ”fått sjö alldeles på köpet”. Härtill erinras, att de hundra-
tals sjönamnen af typen Langer betyda just precis detsamma som
den yngre typen Långsjön. Det är en mycket känd historia.
Till Veselången skall jag återkomma, då komm, närmare ut-
redt sin nu antydda förklaring, att detta annars fullt genomskin-
liga sjönaran skulle betyda ’sumplängd’! Att min ärade motpart
kan sammanställa denna grupp af sjönamn med sådana namn som
Kärr- och Mosslången bevisar — rent ut sagdt — hur mycket han
ännu på detta område har att lära.
Om de förklaringar N. nu lemnar på kommitténs uraktlåten-
het att citera se närmare nedan. Säfvelången erbjuder ett talande
exempel. Man kan visserligen skylla sig undan med ”principer”.
Men det måste finnas förstånd i dessa, om de skola gillas.
(s. 207): Vill N. fortfarande hålla på sjönamnet Mjörn som
betydande ’den söndersmulade’, så gärna för mig. Åt den saken
finns absolut ingenting att göra.
Beträffande Brangiri, om hvilken besynnerliga form komm,
ej sagt ett ord, erhålla vi nu den upplysningen, att komm, ”aldrig
lämnar förklaring på sådant, som vi anse vara odisputabel felskrif-
ning”. Kommittén har inom parentes sagdt så många principer,
att en stackars recensent blir alldeles yr i hufvudet. I fråga om
etymologierna ser det t. ex. ena stunden ut, som om man princi-
piellt ej meddelar det, som kan synas ligga nära till hands, utan
i stället föredrar att meddela publiken aflägsna möjligheter, och
den andra får man det beskedet att alla mera lösa gissningar
principiellt undvikits. Ibland tycks man skrifva för den stora publi-
ken (”första ledet är al”, ”eke” o. s. v.), och ibland för den ”kun-
nige språkhistorikern”, som dock åtskilliga gånger torde känna sig
förbryllad, då det gäller att tyda orakelspråket. Men detta mera
i förbigående.
Brangiri slipper emellertid kommittén ej så lätt. Just den
handskrift, som bjuder på denna form m, fl. svåra fel, har också
namnformen Miors, och på denna bygger kommittén, åtminstone
i någon mån, sin med förlof sagdt egendomliga etymologi af detta
namn. Ar det för mycket begärdt, att allmänheten erhåller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free