- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofeme Bandet. Ny följd. Tjugoförsta Bandet. 1909 /
356

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356 Hellquist: Svar.
aning om att denna —.för öfrigt icke heller i uttalet uppvisade —
form är misstänkt? Är det för mycket begärdt, att komm, åt-
minstone bestått en hänvisning till de ställen i mina Sjönamn,
där detta påpekas?
(s. 207): Jag hade i rec. sagt, att för Vittensjön hänvis-
ningen till verbet hvitna såsom vilseledande ej bort anföras. Yisst
icke, säger prof. N. ”Formellt sett kan participformen vitnande
mycket väl här föreligga”. Men, svarar jag, om detta varit komm:s
mening, då häftet skrefs, hvarför ha då de no. namnen Kvitnå-
dalen och Kvitne jämförts? Där föreligga ju inga participer (jfr
Rygh Elven. s. 137: ”Kunde være en Afledning med -n af hvitr) ;
och för att erhålla analogier till ortnamn på hvit-, behöfver man
ju ej gå till Norge. Och i hvilket fall som helst — är det verk-
ligen prof. N:s allvar, att Vittensjön går tillbaka till ett Hvitnande
sjo? Ja, då får jag säga, att jag ännu mindre förstår, om denna
boks härledningar skola vara afsedda för den stora allmänheten
eller för den sakkunnige fackmannen. Yäl ej för den sistnämnde?
(s. 207): N. framhärdar i att förklara ömmern ur en stam
im och förbinda det med imma, ehuru inte ett spår finnes af att
en i-vokal uppträdt i namnet, och ehuru det alltjämt — trots N.
— får anses afgjordt sannolikast, att detta ord har gammalt långt
i 1) — något som gör härledningen så mycket betänkligare, då
jag åtminstone icke känner något fall, där betonadt l i dylik ställ-
ning (framför konsonantgrupp) öfvergått till y och ö. Naturligtvis
går det något bättre, om man antar afljud, men icke blir denna
etymologi solidare därigenom. Att N. förklarat imma ur ember
borde han icke trott, att jag var okunnig om. Jag har tvärtom
citerat det.i en sjönamnsartikel, som upphofsmannen till härled-
ningen af Ömmern kanske borde ha ögnat igenom, nämligen 1m-
meln 2) (noten), dock som en aflägsen möjlighet (som jag själf icke
tror på). Att jag skulle förbisett, att man här kunde tänka sig
förkortning framför konsonantgrupp, kan väl N. ej heller på allvar
tro. Men huru som helst — att det går betydligt lättare att för-
klara namnet ur en ursprunglig stam ym (jfr isl. ymr ’larm’) eller
Öm — med motsvarigheter å annat håll — får allmänheten ingen
hum om. Ty för denna är väl ändå ifrågavarande etymologi af-
sedd -
, ”den kunnige språkhistorikern” torde betacka sig för dylika
vinkar.
Om vi sålunda — prof. N. och jag — alltjämt äro oense ora
en hel mängd punkter i fråga om innehållet i de utgifna ortnamns-
häftena, måste jag å andra sidan konstatera, att åtskilligt tyder
på, att han inte alltid funnit mina förslagsmeningar oantagliga.
I själfva texten lemnas ett dylikt erkännande blott åt tre —
de äro ”åtminstone tänkvärda” (det synes alltså ej mina ofvan
‘) Jfr t. ex. isl. imr, adj., im n., fno. älfhamnsstammen Im(a) o. s. v.;
se Tamm Et. ordb. och mina Sjön. under Immeln.
3) Kanske t. o. m. en hänvisning; hit inte varit alldeles ur vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:02:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1909/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free