- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
3

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kcck: Vokalbalans i ä. nsv. S
17 etc. (minst 6 ggr). Yid denna tid hade passiva partici-
pet i neutrum ännu icke differentierats i participium och
supinum. Såsom de anförda orden visa, hava komposita
(förbudhit etc.) i allmänhet bibehållit simplicias vokalisation
(budhit), även om de till följe av sin akcentuering strängt
ljudlagsenligt skulle hava fått e.
Blott i följande participier har jag mot regeln funnit
-et: bliffuet 20, 27; förgripet 36, 16; bedraghet 35, 16, alla
använda såsom aktiva former (motsvarande det moderna su-
pinum), samt föregiffuet 52, 23, nidherslaghet 45, 6 (använda
såsom passiva former). Formen befalet 22, 25 behöver ej
hava uppstått ur fsv. befalit, utan kan hava utvecklats ur
fsv. befaHat med levissimus på ultima (verbet böjdes även
svagt), eftersom (se Kock Alt- und neuschw. accentuierung
s. 79) ord sådana som bege1radhe, rege1radhe etc. med levis-
simus på penultima övergått till begeredhe, regeredhe i Ola-
vus Petris språk. För övrigt hava i fornsvenskan även be-
falit liksom forgripit, bedraghit fortis 1 på andra och levis-
simus på tredje stavelsen. Det är därför m öjligt, att e
ljudlagsenligt uppstått ur i i befalet, förgripet, bedraghet *).
Då föregiffuet, nidherslaghet fordom liksom ännu i dag ak-
centuerats med fortis på första, semifortis på tredje och levis-
simus (ej levis) på fjärde stavelsen, vore det ej häller omöj-
ligt, att även i dessa former i ljudlagsenligt övergått till e.
Långstaviga tvåstaviga ord hava däremot -et.
Passiva partie, och supiner äro särskilt belysande: fun-
net 10, 2; vunnet wunnet 38, 11; 47, 21; förnummet 11, 26;
11, 28; 40, 22; hunnet 8, 31; 9, 32 etc. (minst 8 ggr; =
fsv. hunnit)-, hallet 20, 1; 23, 19; behållet 11, 28; 37, 28;
fallet 30, 9 (minst 2 ggr.); låtet 20, 27; wordet 7, 19; holpet
26, 3; behollet 50, 21; vthgonget 17, 1; kommet 21, 17 etc.
*) Såsom’fil. kand. Johan Palmér anmärker, kan -et i befalet bero även
därpå, att detta tyska låneord (mnt. befälen) inlånats till Sverge, sedan dess
vokal i penultima redan hade blivit förlängd i öppen stavelse i tyskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free