Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmér: Växl. -it : -et i ä. nav. 27
land, stadsfogde i Köping) m. fl. *). Hos andra, t. ex. Dahl-
stierna förekomma dock de dialektala formerna med -et än-
nu ganska ofta.
I de skrifter, som tillhöra den tredje gruppen, ändas
part. mask. och fem. så gott som uteslutande på -en. Så är
även förhållandet i det under senare delen av perioden upp-
kommande, mera enhetliga litterära skriftspråket. I Celsius’
Disa förekommer t. ex. ändeisen -in endast en gång (halff-
nakin) och då uttalat av en bonde, som talar utpräglad upp-
landsdialekt: Meter, Meta, ien, mykkiä o. s. v. Att -in ej
förmått tränga igenom i skriftspråket beror tydligen därpå,
att det dialektområde, inom vilket det ej försvagats till -en,
är jämförelsevis litet. De flesta av tidens skriftställare torde
därför ej heller hava använt det i sitt talspråk. Hos en och
annan, t. ex. Stiernhielm och Columbus, uppträda dock de
dialektala formerna på -in ännu ganska talrikt (jfr. ovan
sid. 23).
I tidens grammatiska arbeten framstå de dialektala dif-
ferenserna än mera tydligt. Aurivillius (född i Uppland) upp-
tager i Grammaticæ suecanæ specimen (1684, utgiven av
Stjernström 1885) endast former på -it i sup. och part. neutr.
(sid. 143). Han lämnar även exempel på ändeisen -in i
part. mask., vilket står i full överensstämmelse med bruket
i uppländskt talspråk. Aksel Anderssons förmodan, att dessa
former på -in borde förklaras enligt lagen för vokalharmoni,
har redan av Kock (Fsv. Ljudl.) förklarats föga antaglig. —
Petrus Lagerlöf (född i Yärmland) yttrar i Dissertatio de
linguæ swecanæ orthographia (1694): — ”Itaque cen-
seo scribendum ett quoniam est ortum ab -err, nam sonus
*) Dessa författares språk känner jag dock endast genom Hansellis
upplagor, som för undersökningen av denna fråga äro mindre tillfredsstäl-
lande. Formerna med -et äro dock så sällsynta, att en eller annan avvikelse
från originalupplagorna ej torde ändra omdömet överhuvud. I Beronius1
Rebecka förekommer sålunda endast en verbalform, part. kommet, med e i
ändeisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
