Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Palmér: Växl. -it’.-et i ä. nsv.
ipse pronuntiantium est in hoc monosyllabo ett subobscurus,
ac intermedius, et tam prope accedens ad clarum e quam ad
clarum i. Id ipsum observandum quoque duco de participiis
quibusdam desinentibus in -en in masculino genere et in -et
in neutro: nam et ilia soient diversimodo scribi nunc per e
nun per i. Ut läsen lectus, läset lectum — In his
existimo retinendum semper e non autem scribendum i neque
in masculino neque in neutro genere”. Detta överensstämmer
väl närmast med hans eget värmländska uttal. Själv be-
gagnar han dock i sina dikter nästan uteslutande -it (Han-
selli Yitterhetsarbeten IY). — Tiällmann (född i Ånger-
manland) upptager i Grammatica suecana (1696) endast for-
mer på -et (sid. 212—
214). Dock skriver även han i sina
dikter uteslutande -it, men i det prosaiska företalet -et En-
dast två former, låtet och tvunget, förekomma dock. (Han-
selli Yitterhetsarbeten XY). Tiällmann har själv märkt sin
inkonsekvens och yttrar i företalet (sid. 148): ”Emedan jag
uti en visa tvunget en vidlyftig materiam, därföre hafver jag
nolens volens brukat poetisk frihet uti några tvungna rim-
ord, samt vårt härtill brukliga skrifsätt, särdeles uti verbo-
rum præteritis på -if. Således kan även hos 1600-talets
grammatici en skillnad iakttagas i frekvensen av -it inom
olika stilarter.
En särställning med avseende på förhållandet mellan i
och e intager Per Brahes krönika (utgiven av Ahnfelt 1896
och 1897). Det råder i denna en synnerligen brokig växling
icke endast mellan -it och -et i sup. och part. neutr., utan
även mellan -in och -en i part. mask. och fem., mellan än-
delsevokalerna i substantivens bestämda former och för övrigt
även i andra ställningar, i vilka nysv. riksspråket har ute-
slutande -e. Förhållandet mellan i och e regleras dock ej,
så vitt jag kunnat finna, av någon bestämd lag, utan väx-
lingen torde snarast böra ses från dialektblandningens syn-
punkt. Språket i krönikan står, att döma av bl. a. den tal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
