Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palinér: Vftzl. -it:-et i ä. nsv. 31
land fortlever ännu den gamla förbindelsen kort vokal + kort
konsonant i huvudtonig stavelse i tvåstaviga ord, och på
1500-talet var detta område säkerligen större än nu. I Upp-
land, Södermanland, Närke och delar av Östergötland före-
komma nämligen vissa företeelser (t. ex. vokalharmoni, ofull-
ständig vokalbalans), vilka förmodligen stå i samband med
detta kvantitetsförhållande. I de flesta Svea-målen har dock
vokalbalans i sup. och part. neutr. ej genomförts. I någon
del av Närke tyckes dock supinalt -i hava försvagats till -e
åtminstone efter lång rotstavelse. Det heter sålunda biti
(= bitit, -et) men hunne {= bundit, -et) ’åtminstone delvis’
(Hesselman Sveamålen sid. 65). I ett dialektprov från Närke
(Sv. landsm. I sid. 625) förekomma följande former: sup.
vari, taji, skuri men part. volä (= vordet; i västra delen av
Västmanland heter motsvarande form vurti enligt E. Bore
Bergslagshistor ier).
De norrländska dialekterna bevarade länge förbindelsen
kort vokal -f kort konsonant i huvudtonig stavelse, och i vissa
av dem finnes den ännu kvar, t. ex. i Ragundamålet. ”För
övrigt hava även Härjedalen, det övriga Jämtland, Ånger-
manland och Hälsingland åtminstone ett minne av samma
äldre ståndpunkt i sina tilljämnade vokaler” (Lundell, Lands-
målsalf. sid. 142). I allmänhet har dock ändeisens -i bibe-
hållits i dessa trakters mål. På något ställe har det likväl
försvagats till e efter lång rotstavelse, t. ex. i Offerdal i Jäm t-
land, så att i och e här växla enligt regeln för vokalbalans.
Målen i Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och södra
delen av Västerbotten visa dock ungdomliga kvantitetsförhål-
landen. Säkerligen hava dock även här de korta rotstavel-
serna fortlevat jämförelsevis länge (obs. deras tilljämnade vo-
kaler). Utvecklingen till vokalisationen bete (= bitit, -et) har
troligen gått över ”dissimilationens” stadium. Angående Selbu-
målet, som har en mycket genomförd tilljämning, meddelar
Larsen (Norvegia 1902 sid. 186), att ”endelsens vokal (i ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
