Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Palmér: Växl. At :-et i â. nsv.
som biti) i dialekten er sedvanlig skarpere artikuleret end
rodstavelsens — — — och derfor blev også rodstavelsens i
noget mere åbent end endelsens”. Om denna tendens skar-
pes, uppnås fullkomlig dissimilation, såsom i Tydalens och
Guldalens mål, t. ex. revi (= rivit, -et). En liknande före-
teelse meddelas av Hesselman (Sveamålen sid. 47 n.) från
Jämtland och Ångermanland, t. ex. biti med öppet i i penul-
tima, slutet i ultima (Åre, Undersåker), beti med öppet i i
ultima (Resele). Yid ytterligare försvagning av ändelse-
vokalen bleve resultatet tydligen bete, d. v. s. det stadium,
som just intages av de flesta målen i Hälsingland, Medelpad,
Ångermanland och södra delen av Västerbotten. Om man
förutsätter denna utveckling, är det tydligt, att de ungdom-
liga kvantitetsförhållandena här inträtt jämförelsevis sent, och
att vid en börjande försvagning av ändelsevokalerna denna
genomförts tidigare efter lång rotstavelse än efter kort. Det
stadium i utvecklingen, då fördelningen av i och e reglerats
av vokalbalans, föll åtminstone inom någon del av området
först på 1500-talet. (Abraham Angermannus var född omkr.
1540). På 1600-talet var dock försvagningen av i till e
genomförd även efter ursprungligen kort rotstavelse, att döma
av Tiällmanns uppgifter.
Växlingen -it : -et i sup. och part. neutr. torde sålunda
regleras av vokalbalans endast i sådana nysvenska skrifter,
vilkas språk rönt inflytande från målen i någon del av Närke
«amt från vissa norrländska bygdemål. Denna vokalbalans
torde dock ej påträffas i litteraturen efter 1500-talets utgång,
emedan den i de flesta norrländska målen då ej längre hade
stöd i talspråket, och emedan det småningom uppkommande,
litterärt färgade skriftspråket ej tålde mera framträdande
dialektala egenheter.
Lund.
Johan Palmér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
