Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritiska anmärkningar till frågan om
a-omljudet
Som bekant brukade man ännu under de sista decen-
nierna av förra århundradet uppfatta «-omljudet såsom en
urgermansk företeelse och formulera regeln för detta omljud
på u sålunda : på urgermansk tid övergår u till ö, när «, ö eller
œ följer i nästa stavelse, så vida icke antingen nasal kon-
sonant + annan konsonant eller i står mellan u och den «-
omljud verkande vokalen.
I Beiträge X X III (1898), 484 ff. publicerade jag en
avhandling, som behandlade «-omljudsfrågan och därmed
sammanhängande spörsmål. Jag sökte där ådagalägga, att
a-omljudet icke (åtminstone icke helt och hållet) är en ur-
germansk företeelse, utan att det troligen inträtt, först sedan
det urgermanska språket klyvts i skilda språk; att således
«-omljudet inträtt dels i det urnordiska språket, dels i det
(ur-)västgermanska språket.
Vidare sökte jag visa följande beträffande «-omljud på u.
Nar «-omljudet under tidig urnordisk tid inträder t. ex.
i *hurna > horna, kvarstod u tills vidare framför m, n (t. ex.
i *surnaraR). Först sedan andra stavelsens «-ljud synkoperats
i nom. pl. *sumaraR > sumraR etc., inträdde «-omljudet i
sent urnord. tid i ljudgrupperna -«ma-, ~una- (*sumarR >
somarR etc.), under det att ljudgruppen nasal -f konsonant
(m eller n + konsonant) alltjämt hindrade a-omljudets in-
trädande (alltså ljudlagsenligt pl. sumrar).
I de fornnord. språken verkades a-omljudet blott av ett
ARKIV rÖR NORDISK FILOLOGI XXVI, NT FÖLJD XXII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
