Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Kock: Om a-omljudet.
verkligt a, men däremot icke av ö eller œ eller av det ur
æ utvecklade a-liknande ljud, som i de fornnord. literatur-
språken utvecklades till e, i (t. ex. i nom. sg. fluti). Väx-
lingen o : u i feminina w-stammar {kola : hula etc.) beror där-
på, att, sedan nom. sg. *hulö blivit till hula, detta genom
a-omljud utvecklades till hola, under det att gen. sg. *hulönn
etc. gav hulu.
Framför ggw (brugginn etc.) inträder intet a-omljud.
När urnord. *wulfa,R blivit till isl. ulfr fsv. ulver, så beror
det därpå, att det föregående bilabiala w i förening med
efterföljande Iv förhindrade omljudets inträdande i fortis-
stavelser *), under det att a-omljudet däremot under dessa
förhållanden verkades i semifortis-stavelser (Bryniolfr etc.).
Sedan en ljudlagsenlig växling o : u uppstått i ett och
samma ord (samma stam), reglerades i fornsvenskan (åtmin-
stone dialektiskt; i Upplandslagen) användningen av dessa
vokaler sålunda: Man hade en bestämd tendens att använda
o framför högt supradentalt r i ljudgrupperna rå, rt, rn (och
merendels också annars framför r) ävensom framför lk, Im:
borp, slcortce, forn, folk, holmbær, poræ etc. I fall o icke
krävdes enligt denna regel, så gjorde sig en annan tendens
gällande: vid valfrihet mellan o : u brukas gärna u efter la-
bialerna ð, /, m och de labialiserade g (r, A?) : bukkær,
fuglil, mun, gup, (brut, hughær etc.). — 1 isländskan nor-
meras bruket ay o :u delvis på likartat sätt.
Även förhållandet mellan ändelse-vokalerna a : i i pass.
part. (got. bundans : isl. bundinn etc.) sökte jag utreda, en
fråga, som i själva verket intimt sammanhänger med spörs-
målet om a-omljudet. Jag sökte å daga lägga, att (i mot-
sats till hvad vanligen antogs) i i isl. bundinn brostinn etc.
ljudlagsenligt utvecklats ur äldre a enligt ljudlagen: på sen
Alternativt förklarades ulfr så, att a-omljudet inträdde i *ivulfaR
>• wolfaR, men att, vid valfrihet mellan o (i vissa kasus) och u (i andra
kasus), u valdes (till följe av de omgivande ljudens starkt labiala karakter).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
