- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
106

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 Kock: Om a-omljudet.
period en högst betydlig olikhet skulle hava gjort sig gäl-
lande i vissa ”fornsvenska” dialekter — i fall man med
dylika förutsättningar kan få använda ordet ”fornsvensk” —
i motsats till andra.
Enligt H. skall a-omljudet tillhöra åtminstone den äldre
urnord. tiden. Som bekant har man de a-omljudda horna,
holtingaR redan i guldhorns-inskriften, som H. torde datera
till omkring år 300. H. uttalar ingen åsikt om huruvida
a-omljudet skulle hava inträtt vid olika tid framför olika
konsonant-ljud, utan han opponerar sig tvärt om emot min
uppfattning, att ett efterföljande m tills v id a re förhindrade
a-omljudets inträdande. Han måste därför mena, att u blev
till o samtidigt t. ex. i horna ’horn’ och i koma. Men det
är dock ett ytterst djärvt antagande, att redan så tidigt som
omkring år 300 en så betydlig dialektsplittring beträffande
de viktiga a-omljudsförhållandena skulle hava inträtt icke
blott i Nordens språk över huvud, utan även i språket inom
e tt land: Sverge.
Till allt detta kommer emellertid ännu en stor svårig-
het, och den är kanske den viktigaste: man kan icke på an-
tagligt sätt förklara o-ljudet i västnord. koma genom analogi-
inflytande.
H. synes delvis själv s. 209 hava insett denna stora
svårighet.
Han menar emellertid, att o skulle hava överförts till
*kuma (koma) från andra aorist-presentier med o till rotvokal.
Här möter emellertid den vanskligheten, att de västnord.
språken icke hava mera än två (säger 2) dylika verb: sofa
’sova’ och tropa ’trampa’. H. nämner visserligen även sporna
’spjärna’, men ett sta rk t böjt sporna finnes ej (längre) i de
västnord. språken. Något till ett dylikt verb väntat pres. sg.
*spørn (jmf. kømr till koma) finnes nämligen icke. Pres. sg.
heter spornar1 pret. spornapa, och sporna böjes alltså svagt
i literaturspråket. Visserligen har man ett pret. sparn : pl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free