- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
117

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Om a-omljudet. 117
tydligen låta den i drömmen uppträdande mannen giva blott
en d u n k el a n ty d a n om Erlings död. Ordet ulli bör alltså
syfta på Erling och utgöra något slags o m sk riv n in g av
denne. Nu upplyser ju Snorra-Eddan I, 334, att m än över
huvud kunna benämnas med m a sk u lin a namn på träd:
.. af þessum heitum hafa skaldin kallat menn ask eþa hlyn,
lund eþa pþrum viþarheitum karlkendum”. Vidare böra vi
erinra oss, att som bekant åtskilliga maskulina m-stammar
i isländskan även kunna böjas såsom maskulina w-stammar:
Gylfir : Gylfi, endir : endi etc. etc. Då man nu i isländskan
hade såsom ett trädnamn yllir (och även ullir), av Fritzner2
förklarat: ”et slags træ (older?)”, så antar jag, att liksom
Gylfir hade siidoformen Gylfi etc., även yllir hade sidoformen
ulli, och att detta trädnamn i berättelsen om Karks dröm
använts såsom en omskrivning av Erling (hvarvid den svaga
ljudlikheten unellan Erlingr och ulli m öjligen också kan
hava spelat (en roll). Härigenom förklaras även den icke
i-omljudda formen ullir. Såsom m-stam hade ordet ljudlags-
enligt i-omljud (yllir)] såsom w-stam saknade det i-omljud
(ulli), men från ulli inträngde u fakultativt till yllir, så att
man fick även ullir.
Men är denna förklaring av ulli riktig — och jag ser
icke, att någon befogad invändning skulle kunna göras mot
den — , så visar ulli, liksom gulli, att urnord. ë (œ) icke ver-
kat a-omljud. För Övrigt är naturligtvis etymologien av
ulli egentligen utan betydelse för i fråga varande spörsmål:
det är tillräckligt, att ulli är en verkligen använd och sedan
gammalt bruklig form, som ej påverkats av andra ord.
Dessutom finnas — såsom redan antytts — en hel mängd
av H. själv observerade w-stammar med rotvokalen u, i hvilka
man icke kan förklara denna, utan att antaga dess över-
förande från andra ord. Så anser H., att u i bugi härrör
från bugr, i busti från bu[r]st, i dupti från dupt, i dusti från
dust, i hluti från hlutr, i hugi från hugr, och detta, antingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free